Frankie Wattpad

Kapitel 1

Blod rinner ner mellan springorna på kullerstensgatan, skrik ekar genom nattens mörker och klickandet av tangenter som trycks ner är det enda som fyller mitt vilda huvud. 

Klockan visar att den är fem på morgonen men min koffein fyllda kropp säger något helt annat. En sipp av det redan kalla kaffet vid min sida och sen fortsätter jag att med uppspärrade ögon stirra rakt på den belysta skärmen medan mina fingrar dansar över tangenterna. 

En våg av inspiration hade slått mig som en hammare i ansiktet och jag är nu mitt inne i det tredje kapitlet den här kvällen. Jag skannar texten jag just skrev och bestämmer mig för att nej... hennes död är inte smärtsam nog.

Jag suddar halva sidan och skriver om hela scenen, noga med att ha med så mycket lidande jag kan åstadkomma genom ord. Vetskapen om att alla författare djupt inombords bara är mördare roar mig. Jag menar, att dagdrömma om att mörda människor och sedan skriva ner exakt hur du ska göra för att plåga dom och alla andra runt omkring dem är inte direkt vad den vanliga människan skulle beskriva som normalt. Men jag är den sista människan som skulle bry mig om vad andra tycker är normalt eller inte. 

Scener sveper förbi i mitt huvud och innan jag vet ordet av det har dom första strålarna från solen börjat leta sig in i mitt rum. Men, så inne som jag är i skrivandet reagerar jag inte förens pipandet av min röda väckarklocka får mig att rycka till. 

Jag bara stirrar på klockan. Löftet jag gav mig själv i går kväll om att jag faktiskt borde gå till skolan idag känns nu inte lika viktigt. Jag kan gå imorgon. Eller dagen efter... Eller så kan jag fullborda min dröm om att aldrig behöva se några andra levande människors hemska ansikten igen och bara stänga in mig på mitt rum med mina böcker och kaffe. 

Fast å andra sidan var det exakt dom orden jag sa till mig själv hela förra veckan. Och veckan innan den. 

En djup suck och jag smäller igen datorn. Helvetet får det bli. 

Det är måndag och helgens äventyr har lämnat sina spår i form av tomma chipspåsar och halvfulla kaffemuggar.  Någonstans i röran hittar jag några kläder i form av en hoodie och ett par jeans.

Min skolväska ligger i ett hörn av rummet, under ett par kläder, inte rörd sen några veckor tillbaka. Min kära dator trycker jag ner i den.

Badrummet ligger precis utanför mitt rum och jag kollar med trötta ögon på min egen spegelbild. Mörka ringar ligger under mina ögon och jag drar med två fingrar över dem, försöker släta ut huden lite. Mitt orangea hår hänger tovigt ner över mina axlar och jag drar snabbt en borste igenom det, sätter upp det i en bulle och sedan bär det av ner för trappan till köket.

En kopp ligger redan under kaffemaskinen och jag trycker bara på knappen så börjar den ljuvliga vätskan att sippra ut.

"Du dricker alldeles för mycket kaffe, det är inte bra för dig," säger någon till mig och jag vänder mig om, fullt medveten om vem det är.

"Ary, jag börjar seriöst ångra att jag ens kom på idén med dig och Lorus," svarar jag min huvudperson i en av mina mest populära böcker. Ary ska vara den här normala tjejen som försöker rädda Lorus, en vilsen och kriminell man, ifrån sig själv. Där med hatar hon allt ifrån cigaretter, droger och café, speciellt cigarretter. Ibland hatar jag mig själv över att komma på så irriterande personer, men vad kan man göra, folk gillar det.

Ary sitter på en stol vid köksbordet, långsamt smuttandes på en kopp te medan hon snurrar en bläckpenna mellan fingrarna.

"Kom igen!, du vet att jag har rätt. Lika rätt som att cigaretter ger cancer!" Där kom det!, cigaretter... Hon ställer ner koppen med te medan jag tar upp min nu färdiga kopp med rykande het kaffe.