Half Blood {svenskt}

Kap 7

Förlåt jag vet att ni typ väntat i 209 år på mig men ändå... Jag är superlågsam! Jag har ingen skrivlusten längre och funderar på att sluta på denna storyn ... Men här kommer ett avsnit till!

''''

Jag vaknade i gästrummet av rop och skrik utifrån. När jag tittade ut såg jag att det var massa skadade vargar på marken och massa andra vargar krigade. Jag fick en skymt av en bekant varg.

*Jeff*

Jag fick snabbt på mig en blus och ett par byxor. Jag sprang ner för trapporna och ut men tvärstannade när jag kom på att jag va människa när någon tar tag i mina händer och håller dem bakom ryggen. Jag kunde inte vrida huvudet så jag såg inte vem det var men fattade att det var en man/kille för hans starka grepp. Jag kämpade för att komma loss men det var lönlöst. Jag skulle precis skrika när han sätter handen för min mun. Han tar ut mig då jag får en glimt av Jeff liggandes på marken alldeles blodig. Ilskan bubblade i mig och jag lyckades sparka mig loss från killens grepp. Jag sprang fram till Jeff. Tårar bildades i mina ögon.

*han avisade dig* skriker mitt huvud men jag ignorerar det.

Jag sätter mig på knä vid Jeff's stora gråa varg. Mina tårar rinner nu fritt. Jag lägger huvudet på Jeff's nacke och gråter.

Jag måste ha somnat för när jag vaknar så ligger jag ensam på marken. Framför mig står Jeff och morrar åt tre andra vargar...

Jeff's Pov (innan han blev skadad)

Jag kämpade med att få bort den stora svarta vargen. Vi ''Black moon EyeS flocken'' skulle hämta tillbaks Rebecca. Jag lyckades döda den svarta vargen. Jag Skulle precis hoppa på en annan varg när jag såg Rebecca komma ut med Jj som höll fast henne. Jag blev så distraherad av henne. Hur kunde jag avisa henne. Hennes vakta blåa ögon och långa bruna håret. Jag såg inte vargen som hoppade på mig Så han bet tag i min mage och jag landar pladask på marken. Det sista jag ser är Rebecca komma springandes mot mig.

När jag vaknar så ligger Rebecca's huvud på min nacke, min Rebecca. Mina sår har läkt. Framför mig och Rebecca (Becca) står Jj, Nicko och Simon.

''Kom Jeff vi tar med henne och experimenterar (fatta hur svårt det va att stava det 😂🔫) klart med henne och sedan döda henne för att hon inte ska berätta till någon'' sa Nicko i tankelänken.

''Nej'' sa jag medans jag ställde mig upp försiktigt så att inte Becca skulle få ont. Hon landade på marken med en liten duns men sov fortfarande.

''Vågar du trotsa din alpha'' frågande Jj med en förvånad ton.

''Hon är visserligen människa men hon är min mate och jag älskar henne'' Nästan Pep jag fram.

''Men varför avisade du henne'' frågade Simon.

''Jag gjorde fel då, jag visste inte hur mycket jag älskade henne'' sa jag med tyst ton.

''Men då får vi ta henne med våld då'' Morrade Jj.

''Jeff'' viskade Becca tyst.

''''

Bombom !
Nytt avsnitt. Tror jag ska sluta med denna storyn ...

Brofist 👊

//Rebecca