Glitter och glamour, ändå förstörda skor

Prolog

Prolog.

Det är söndagsmorgon och solen skiner ner på det lilla radhuset på Safirgatan, inuti huset håller Anita på att göra rent matbordet efter att tvillingarna har ätit frukost medans hennes man Björn tar på de små barnen deras kläder, när det plötsligt hörs tre hårda knackningar på dörren.

"Älskling tar du det?" Hör Anita hennes man fråga. Hon lägger ner svampen och tar av sig kökshandskarna och kilar ut till hallen. Det är mycket otåliga knackningar.

"Jaja jag kommer ta det lugnt." Hon suckar medans hon låser upp dörren och öppnar den. Innan hon vet ordet av blir hon omkull knuffad av fyra män alla bärandes svarta kostymer, hon hinner inte uppfatta någonting utan tappar balansen och slungas mot väggen. Dörren stängs snabbt med ett klick och Anita reser sig upp nu öga mot öga med fyra män som hon aldrig någonsin träffat.

"Frun får ursäkta all hets men vi har en deadline att passa, skulle ni vara vänlig att hämta er man?" Han ser först på Anita och vänder sig snabbt om mot sina kollegor. "En av er hämtar flickan, men bär henne försiktigt hon är mycket trött. " Mannen vänder sig om mot Anita igen som står som i chock hon ser mannen i ögonen och försöker förstå vad som sker, i ögonvrån ser hon hur en av männen går ut igenom dörren.

"Björn kom ner ett slag men lämna barnen där uppe." Orden lämnar hennes mun och hon visar in männen i vardagsrummet. De sätter sig i soffan och inväntar Björn. Stegen i trappan lyfter Anitas hjärta och hon gör sats för att resa sig när hon ser att mannen redan gjort det. Björn och mannen skakar hand och sätter sig i soffan. Björn och Anita på ena sidan och de nu tre männen i andra. "Vad är de här om? Och vilka är ni?" Anita kan inte hejda sig längre, hon ser försiktigt på sin man och han greppar tag i hennes utsträckta hand.

"Vi kommer från underrättelsetjänsten och är här för att överlämna ett brev från presidenten till er. I brevet står all information ni behöver och när min kollega kommit tillbaka med flickan så kommer vi att åka tillbaka." Han drar på munnen när han är klar och rättar till solglasögonen medan den andra mannen som sitter i mitten drar fram ett stort kuvert ur innerfickan han räcker fram det till Björn. I ögonvrån ser Anita den fjärde mannen komma bärandes på en flicka som inte kan vara mer än 15 år gammal. Mannen fortsätter upp för trappan och ut ur Anitas synvinkel. Hon ser på sin man medan han läser igenom brevet och hur han spänner ansiktet om och om igen i bekymmer. Innan Anita hunnit läsa brevet så reser sig de tre männen upp och möter den fjärde som kommit ner från trappan.

"Jag förstår ingenting vem är flickan?" Hennes röst låter nästan kvävd hon stirrar på männen och den fjärde vänder sig om.

"Det ända ni behöver veta är att hon nu är erat ansvar och att hennes namn är Aurora." Sedan försvinner alla fyra och allt blir tyst. Anita ser på sin man som ser tillbaka på henne skärrad medan han sträcker fram brevet.

"Här, läs detta."