Glitter och glamour, ändå förstörda skor

Kapitel 1

"Kom fram kom fram vart du än är."

Anita står i det lilla köket på Safirgatan och gör iordning frukost solen håller precis på att stiga upp över horisonten. Helt plötsligt börjar radion tjuta hej vilt.

"Aurora. Kom och hjälp mig med radion, den håller på sådär nu igen." Anita suckar medan hon häller i pannkaksmeten i stekpannan och får den att ligga jämnt.

Det hörs små lätta dunsar i trappan och några sekunder senare småspringer en glad ung kvinna in i rummet. Hon går fram till radion och slår lätt till den med handen och tjutet utbyts genast mot sång. Anita tittar skamset på flickan medan hon börjar vissla intill den välkända låten. Aurora kollar ut igenom fönstret och ser att grannarna mitt emot håller på att rensa ogräs, hon tar en snabb titt på klockan och ser att den inte är mer än sju på morgonen. Konstiga typer de där, en gång hade hon och tvillingarna behövt bli passade utav dem, det hade varit outhärdligt. Hela den eftermiddagen hade hon tillbringat på alla fyra rensades ogräs. Kvinnan är en riktig pedant när de skulle äta mat hade tvillingarna behövt sitta med sopsäckar runt sig för att hon inte hade velat att det skulle spillas någonting hon själv satt och åt med läderhandskar. Mannen däremot är en riktig slö sak, men kvinnan har honom lindat runt sitt lillfinger. Han gör allt för henne.

"Aurora hjärtat skulle du vilja vara så snäll och duka fram bordet?" Anita sneglade på flickan som såg ut att vara i dagdrömmar. Genast utan att säga ett ord dukade hon upp bordet. Sedan började hon gå mot dörren. Anita som var så upptagen med att försöka laga en söndrig pannkaka genom att tillsätta mer smet märkte inte att hon redan försvunnit när hon vände sig om för att se om hon hade velat hjälpa till med maten.

Aurora som inte hade någon idé om att Anita kunnat behöva mer hjälp var på väg ut för att sätta sig i buskarna och spionera på grannparet mittemot. Hon hade just satt sig vid rabatten då ett klingade skratt hördes bakom henne. När hon snabbt vände sig upptäckte hon att det var Michelle.

"Vad gör duuu? Det såg ut som du tänkte sätta dig i rabatten för att kissa." Flickebarnet granskade Aurora medan hennes syster kommit upp bakom henne och fnissade hysteriskt. Aurora ställde sig upp och borstade bort smuts från byxorna som inte fanns där.

"Jag tänkte att vi kunde leka kurragömma nu innan frukosten, men jag glömde nog av att säga det till er." Aurora log ner mot flickorna, som genast blev alldeles till sig utav iden att få leka på morgonen med den stora flickan. Aurora insåg att hon nu skulle behöva leka med barnen men hoppades att Anita snart skulle ropa in dem för lite frukost.

"Ja gärna, du räknar och så gömmer vi oss. Räkna till 20! Men inte för snabbt du måste räkna ettusen ett ettusen två..." Aurora avbröt flickan lite barskt.

"Jaja jag fattar spring iväg och göm er nu." Hon kollade på flickorna sedan la hon upp händerna över ansiktet och räknade till ettusen ett och ettusen två, innan hon släppte taget om ögonen och såg att båda barnen var borta. Hon kände doften utav äpple pannkakor och hoppades att det inte skulle dröja länge till innan maten var klar. Hon satte sig ner vid hus kanten och började räkna ytterst långsamt.

Flickorna däremot var igång i full hast med att springa runt över hela trädgården i jakt på det bästa gömstället.

"Vendela vi kan inte gömma oss på samma ställe!" Snäste Michelle åt sin syster när hon lagt sig under ett stort blått skynke som deras pappa brukade lägga över båten på vintern. Vendela blängde surt på sin syster i en millisekund innan hon snabbt sprang därifrån för att gömma sig bakom garaget. Flickan försökte andas så ljudlöst som det gick, men efter att ha sprungit så snabbt var hon väldigt andfådd där hon stod var det också väldigt trångt då hon gömde sig emellan ett garage och en stor häck som markerade att här tog familjens trädgård slut. Det prasslade ohejdbart några meter bortanför henne och hon kände kalla kårar utav att vara iakttagen. Helt plötsligt stack det fram en hand emot henne och hon pep till.