Felskrivna siffror || Martinus Gunnarsen

26. | Daniel

Elise POV

Idag var dagen Daniel skulle komma hem. Hem till Sverige. Hem till Norrköping.

Mamma hade pratat med Daniel och han hade sagt att han skulle komma om 2 timmar ungefär.

Jag är lite nervös, för hur han ska vara nu. Om han har blivit normal och kanske ber om ursäkt till mig. Eller så är han som förut. Beter sig som skit.

Jag:
10.02
Tänk om han gör något dumt.

Martinisen <3:
10.07
Vad menar du?
läst 10.07

Elise vad menar du?

Jag:
10.11
Daniel kommer idag

Martinisen <3:
10.13
oh..
Hoppas allt går bra, om något händer skriv till mig på en gång.

Jag:
10.26
Mm

Marcus POV

Jag ringde upp Louise och frågade om vi kunde träffas eftersom Elise skulle träffa sin storebror.
M- Hei Louise!
L- Hej Marcus!
M- Ska du göra något speciellt idag? För undra om du vill va med mig, skulle va kul eftersom Elise ska träffa sin bror duvet.
L- Ja jag har inget speciellt inbokat som du kanske fattar hahah, men ja visst vi kan träffas bara du och jag då eller?
M- Aa tänkte det
L- Aa det blir kul, jag kommer över om en halv timma ungefär?
M- Toppen! Vi ses
L- Hejdåå

Jag stängde av min mobil med ett brett leende, sedan ungefär 30 min senare ringde det efterlängtade ljudet från ringklockan.

- Hejj Louise, sa jag glatt och kramade om henne
- Hejj Marcus, sa hon och besvarade kramen.

- Såååå vad ska vi göra för något då Marcus?
- Jag vet inte vad vill du göra?
- Ska vi kolla någon serie?
- Visst! Vilken serie vill du kolla på då? Fråga jag och log mott henne
- Ska vi kolla på 13 Reasons why?
Jag nickade till svar och kopplade min dator in till tv:n.
Serien startade igång och vi började kolla.
- Juste! Vänta kommer strax, hon kollade konstigt på mig men sa inget. Hennes blick följde varenda rörelse jag gjorde tills jag kom till köket då hon inte såg mig längre.

- Hääääär, sa jag och ställde skålen på bordet.
- Jaaaa, det är Sour cream & onion, sa hon och log som en dåre.
Vi startade sedan igång den igen och började kolla.

Elise POV

Vi stod nu på flygplatsen, jag, pappa och mamma. Vi väntade på Daniel och fick stå där och vänta i ungefär 20min.
När jag såg en skymt av en kille som var runt 1,90cm längden, med ljusbrunt hår så såg jag honom, Daniel.
Han närmade sig oss och nu såg jag honom, han hade ett leende på sina läppar och jag blev förvirrad.
- Hej Elise! Sa han och kramade mig?
Jag hälsade tillbaka innan han hälsade på mamma och pappa

Okej men va händer han är trevlig? Trevlig mot mig? Han kramade mig?
- Hur är det i skolan då? Frågade han trevligt.
Jag stod där helt stum ett tag tills han viftade med sin hand och jag svarade:
- Huh förlåt vad sa du?
- Jo jag frågade hur det är i skolan, sa han och log.
Är det här något slags trick för att lura mig?
- Jo det är väl bra, svarade jag osäkert.
- Va bra! Sa han och log ännu en gång.

Vi satte oss i bilen och jag satte mig bak med Daniel. Jag tog upp min mobil för att skriva till Martinus.

Jag:
17.06
Hei, har träffat Daniel nu och han är trevlig?

Martinisen <3
17.10
Nemen, han kanske har förändrats sen senast (: Han var ju 15 år då han gjorde allt sånt alltså fem år sen ändå.

Jag:
17.11
Ja ksk..

Martinisen <3
17.12
Skriv sen om de händer något måste dra, älskar dig < 3

- Så Elise vem är han?
Jag kollade skräckslaget och kollade om han hade läst min och Martinus konversation men det såg inte så ut.
- Uhm det är min pojkvän, sa jag halvt osäkert
- Jaha vad kul, sa han och kollade sedan ut genom fönstret.
Jag kollade sedan också ut genom fönstret och sedan slappnade hela min kropp av och jag somnade.

- Vi är framme nu, sa Daniel och petade mig på axeln.
Han steg innan för huset och log.
- Va fint de är!
- Mamma jag går och hämtar Anton ! Skrek jag från hallen och gick sedan. Han var hos sin kompis Hugo.
Eftersom det var ungefär 20min ifrån där vi bor så kopplade jag i mina hörlurar i min mobil och började lyssna på Sveriges Topplista.

20min senare anlände jag till min position. Jag plingade på ring klockan och väntade i ungefär 10 sekunder innan en trevlig kvinna stod vid dörren och log.
- Hej! Sa jag och drog ut ena hörluren. Är Anton här?
- Ja! Vänta lite bara. Hugo?! Antons syster är här nu!
Efter 5 sekunder var två små killar nere från trappan och kollade på mig.
Anton satte på sig sina skor och sin tunna jacka. Sedan sa han hejdå till sin kompis och jag sa hejdå till hans mamma, sedan stängde jag igen dörren och vi började vandra hem.
- Daniel har kommit tillbaka från USA nu, sa jag till honom.
- Okej, svarade han.
Han hade aldrig lärt känna Daniel riktigt för att han var bara 5 år när han var som värst. Så ja han är just nu 10 år.

När vi kom hem så kramade Daniel om Anton. De hälsade på varann och sedan skulle vi äta middag.
- Såå, vart ska jag sova?
- Jo juste, mamma kollade på pappa och han nickade, du får sova i gästrummet, sa hon och log.
Gå åt upp maten och sedan så gick jag till badrummet för att borsta mina tänder och tvätta av mitt sminkade ansikte.
- Jag går och lägger mig nu! Sa jag till mamma
Hon nickade till svar och sedan gick jag upp för trappan och la mig i min efterlängtade säng.
Ungefär 10min senare kom Daniel in.
- Hej du jag ville bara prata med dig om duvet, sa han och kliade sig i nacken.
Det är såhär att jag har en sjukdom som jag fick i din ålder när jag betedde mig som skit mot dig. När jag flyttade till USA så besökte jag ett sjukhus och läkaren berättade allt om min sjukdom, det betyder alltså att jag har stora problem, men den har jag fått en medicin för, för att bota den. Och jag är så hemskt ledsen för allt jag gjort för dig och ska allt gott göra dig imorgon. Han kramade om mig och jag nickade bara till svar.

Efter han hade berättat allt så gick han tillslut efter många kramar, han hade förändrats.

Jag:
22.10
Han har förändrats.

Martinisen <3:
22.19
Aw bra, sov gott min finaste.
läst 22.22

Slut (: asså vet att ja skrev att han va 26 men ändrade till 20 ist låter lite mer trovärdigt så ni vet (:
Rösta å kommentera så blir jag glad (: