Felskrivna siffror || Martinus Gunnarsen

46. Han är inte otrogen?

lol skrev fel, Anton och Louise är inte syskon.

Jag stod i hallen och knöt mina skor slarvigt, jag och mamma hade bråkat igen, som vi gjort det 4 senaste veckorna.

Jag sprang sedan ut ur hallen och ut i ösregnet. Vad dum jag är, det regnar ju? Mina tankar tog över och jag satt nu på en bänk.

Våra bråk handlade oftast om att, ja du när jag tänker efter vet jag inte vad våra bråk handlade om. Men det jag vet är att vi båda var jävligt arga på varandra.

En kille med ljust hår, och en grå gant hoodie cyklade förbi mig, han såg bekant ut men jag visste inte från vart. Han kollade på mig och log, sedan fortsatte han iväg med sin cykel.

Varför log han åt mig?

Tillslut så satte jag mig på en dyngsur bänk och jag bara låg där. Och kollade upp i himlen. Klockan var runt 15.00 och det var helg.

Tillslut bestämde jag mig för att gå hem igen för att jag hade lugnat ner mig och var inte lika irriterad på min mamma.

Jag stängde igen dörren försiktigt och gick sedan in i badrummet som var på nedervåningen, jag tog av mina dyngsura kläder och hoppade in i duschen.

Det varma vattnet omslöt min kropp och nu stod jag där. Jag tänkte på den där killen som log åt mig och varför jag tyckte jag kände igen honom.

Efter ungefär en kvart så gick jag ut ur duschen och torkade mig. Jag gick upp på mitt rum och satte mig i sängen och skrollade igenom Snapchat.

Jag öppnade snaps från Martinus och Marcus me inget från Louise. Jag svarade de båda med en bild på mig och min vita handduk sedan gick jag in på min och Louise konversation.

Efter ett tag så öppnade hon den och skickade en bild på henne. Jag skickade snabbt iväg en snap tillbaks och klickade in mig på Martinus konversation.

Jag skickade iväg snapen där det stod "kan du träffas?" med vårat kända ❤️ som vi alltid skickade till varandra. Vi tyckte det var töntigt så därför använde vi den.

Efter en kvart fick jag svar och han skrev "visst kommer om 30 ❤️". Jag log för mig själv och lade mig sedan på sängen och suckade.

Efter en halvtimma kom han och jag öppnade dörren, han stod i ösregnet så jag släppte snabbt in honom, han log med sitt fina leende så hans ögon blev ett snitt mindre och kramade sedan om mig.

Vi sprang sedan upp för trappan och vi lade oss i sängen. Efter en stund hade vi bara legat och kollat på Youtube men vi ville göra något nu istället.

- Vi går ut, sa Martinus och kollade ut genom fönstret, det regnade fortfarande men ingen av oss brydde oss.

Martinus stängde igen dörren och vi stod nu i regnet och vi sprang till en lekplats, han ställde sig på ett ställe som såg ut som en byggnad där det fanns en rutschkana ner. Han sprang upp för trapporna och åkte ner för den.

Jag stod bara där och gap skrattade åt honom för hur töntig han såg ut. Tillsist efter mycket tjat från Martinus åkte jag också en gång. Vi också tillsammans och det var mysigt.

- Undra hur länge det kommer att regna, sa Martinus efter en kort tystnad, jag ryckte på axlarna och rättade till min dyngsura hoodie.

Han ställde sig upp och vi kysste varandra i en passionerad kyss. Han log sedan och vi satte oss i en gunga, en kina gunga.

Vi sprang sedan hem igen och satte oss i Gunnarsens bil, vet jag inte varför men det var mysigt.

- Vänta jag kommer strax, vad det sista Martinus sa till mig innan han drog ut från den svarta bilen.

Han kom nu äntligen tillbaka med en skål och två plastmuggar. Han knackade på bilrutan med armbågen och behövde hjälp stt få in allt.

- Aaaaah tack, det var svårt att öppna dörren, sa han och log igen med sitt leende som kunde döda vem som helst.

Han satte på radion och vi sjöng med till olika låtar, tillsist så ringde min pappa och frågade vart jag var.

- Elise vart är du? Vi trodde du var på ditt rum! Sa han lite strängt men inte för strängt för att göra mig arg.

- Jag sitter i Martinus bil, sa jag och skrattade.

- Då vill jag att du kommer hem om en timma, sa han lite mer glatt. Jag svarade ett lätt "okej" och stängde sedan av samtalet.

- Sååå hur har du det hemma nudå? Sa Martinus och kollade på mig med en liten mer allvarlig blick, jag tog ett chips innan jag svarade på hans fråga.

- Det är väl okej, mamma och jag bråkar fortfarande men ja så har det varit i en månad så har väl typ vant mig, sa jag och log.

Han nickade och tog ett chips. Efter ett långt snack kom Marcus in i bilen utan förvarning, så vi hoppade till av rädsla.

- Helvete Marcus, idiot! Sa jag och tog min hand på bröstet han skrattade lätt och tog för sig av chipsen.

- Vad ville du? FrågDe Martinus.

- Jo juste, vi ska äta snart, men ja Louise hatar mig fortfarande men jag var aldrig otrogen! Sa han och kollade oroligt på oss två.

Jag kollade på honom och fake log. Han kollade på mig med en mer irriterad min och berättade sedan allt vad som hönt.

- Och så tog Wilma min fucking mobil och bytte namn på Jackie, avslutade han berättelsen. Jag kollade på honom med en fundersam blick.

- Aha, men ja det finns väl inte så mycket att göra Marcus? Sa Martinus åt sin bror. Jag kollade på Martinus och tyckte på axlarna.

Martinus öppnade bildörren och hoppade ut. Marcus suckade och gick sedan ut ur bilen han med. Sist så gick jag ut med de två plast muggarna och chips skålen.

Jag gick upp till Martinus rum där Martinus redan låg och kramade om honom. Han kramade tillbaka och vi låg nu i hans säng och såg säkert ut som två muppar som kramade om varandra.

- Ska du typ sov här eller hur hade du tänkt? Frågade Martinus efter 1 timme senare. Jag ryckte på axlarna och svarade.

- Om det funkar för dig så ja visst, sa jag och log glatt. Han nickade och sedan somnade vi sött tillsammans.

Fan vad jag älskar dig, Martinus Gunnarsen.

Hello im back on track efter 16 dagar :) lol

Aja varsågoda ett nytt kapitel med till å med ne bild omg. ;)