Felskrivna siffror || Martinus Gunnarsen

32. | Flummig

Elise POV

Mina ögon kisade och jag låg på gräs?
- Elise, Elise? Elise vakna!
- Hallå andas hon? Martinus kolla om hon andas.
- Martinus tryckte sitt huvud mot min mage och jag andades extra tydligt för att de skulle förstå att jag inte var död.
- Hon andas!
Jag öppnade försiktigt ögonen och såg sedan tre personer hukade över mitt ansikte.
- Louise vad hände?
- Jag vet inte du bara hoppade ner från berget och sedan försvann du ner i sjön.
- Nej? Det var ju ni som försvann? Det var ju ni som försvann och gömde er för mig?
- Elise, det gjorde vi aldrig. Du måste ha drömt eller något sådant för vi gömde oss aldrig jag såg dig åka ner djup ner i vattnet!
Jag kollade undrande på henne men såg i hennes blick att hon var fullständigt allvarlig.

- Uhm okej, sa jag helt förvirrad.
- Men mår du bra? Sa Marcus.
Jag nickade men hade lite ont i huvudet när jag väl tänkte efter.
- Jag tror vi borde sticka hem, Martinus!
- Aaa

När vi äntligen hade kommit hem efter en lång stund så satte jag mig direkt i den vita breda soffan.
Jag suckade och sträckte sedan ut min kropp.
Någon sekund efter låg Martinus på mig. Han la sig bara påmint utan att säga något och bara låg och kramade mig. Tillslut lämnades ett skratt min mun.
- Vad är det som är så kul?
- Inget, sa jag skrattandes.
- Nehee, sa Martinus och suckade.
Jag kramade honom bara och kysste honom sedan på kinden.
- Jag älskar dig.
- Jag dig.

Dörren smälldes igen och in kom en stormande Kjell-Erik.
- Hei Elise!
- Oh hej Kjell-Erik!
Efter han hade hälsat fortsatte han in i köket och där hörde man bara lite mummel ifrån Kjell-Erik och Gerd-Anne.

- Martinus? MARTINUS? MARTINUS? Sa en liten röst.
- Jag är här i vardagsrummet Emma!
Någon sekund senare kom en in springandes Emma in i vardagsrummet. När hon fick syn på mig hoppade hon genast upp i mitt knä och kramade om mig hårt.
- Hej Emma! Hur har du haft det hos uhm ja din kompis.
- Jag har haft det bra, svarar hon med ett leende.

Någon timme senare drar jag och Louise hem till mig igen.
- Hejdå! Säger jag till Marcus och kramar om honom.
Sedan säger jag hejdå till Martinus och sedan så börjar jag och Louise ta oss hem med våra cyklar.

- Oh herregud jag är fett trött, sa jag till Louise.
Hon humma bara och började sätta på sig sin pyjamas. Jag gjorde desamma och tog sedan ut min toffs från mitt silvriga hår.

Okej kort kapitel men ja vet iallafall som ska hända nästa kapitel så hejhej.
Alla som läser kan väl rösta? Haha det skulle liksom vara snällt för alla dissar mig.