Felskrivna siffror || Martinus Gunnarsen

51. Jag har krossat hans hjärta

Jake
Wow jag måste verkligen få hennes nummer, snap, insta något jag måste få kontakt med henne.

Klockan var 00.43 och jag visste inte vart hon tog vägen med sin kompis. Hoppas hon bara inte hade dragit hem.

Det skulle ju vara fett stelt och fråga Max, i mean de är kusiner?

*

Jag tog en slurk av min plastmugg och kollade runt i lokalen. Fan vad alla var fulla.

Men visst det är ju ändå en fest.

Jag gick runt med min plastmugg och letade efter henne. Jag visste inte ens hennes namn. Men jag har för mig att Max sa något om Lovisa? Något sånt.

Efter en stund hittade jag henne liggandes i soffan med sin kompis.

De verkade vara lite fulla men inte för mycket för att inte ens kunna prata för jag såg att de hade en konversation med varandra.

Jag tog mitt mod och gick fram till henne.

- Hej du kan jag få låna din mobil jag har tappat bort den och måste hitta den, hittade jag på.

- Hej igen, tror inte du kommer höra när den ringer här så det hjälper nog inte, sa hon och kollade på hennes vän igen.

- Kan jag bara få låna den? Frågade jag igen. Hon suckade och tog upp sin mobil. Yes.

Jag skrev in mitt nummer i hennes kontakter och tog hennes nummer och skickade det till min egna.

- Så Jake hittade du den? Sa hon och flinade åt mig. Jag flinade bara och gick sedan där ifrån.

"Tack för att jag fick ditt nummer det var snällt <3" skrev jag till henne när jag fått smset jag skickat till mig själv.

"Jaha var det därför du tog min mobil? 🙄" fick jag som svar.

"Kanske det 😉" svarade jag och stängde sedan av min mobil.

Nu när jag fått hennes nummer gick jag till Ludwig.

- Så jävla skön fest min broder!! Sa han när jag kom fram till honom.

- Tack, sa jag och vi gjorde vårat handslag. Yo jag har haffat upp en as snygg brud, sa jag sedan.

- Jasså? Vart är hon? Svarade Ludwig med ett flin.

- Hon är min jag ska fan få henne okej? Sa jag kaxigt till honom. Han gjorde en min som betydde okej eller något.

Jag drog ifrån Ludwig och satte mig sedan där hon och hennes kompis suttit innan.

- Tjena igen, sa jag när jag suttit mig i soffan mitt emot de.

- Hej hej stalker, sa hon. Jag flinade bara.

- Jag är inte en stalker kalla mig Jake, sa jag. Hon himlade bara med ögonen. Ni vet väl att det är nu ni ska säga vad ni heter, sa jag.

- Jag är Elise och det är min bästavän Louise hon gillar dig! Sa Elise och flinade åt Louise.

Man såg direkt att Louise blev nervös och slog till Elise på axeln.

- Gör jag inte alls idiot! Sa hon och kollade på henne argt.

- Jag ber om ursäkt Jake, hon är alltid nervös när det gäller såna här tillfällen, sa Elise sedan.

Jag log bara och kollade på Louise och hennes fina ljus bruna hår.

- Vi ses jag måste dra, du når mig på sms, sa jag och blinkade med mitt vänstra öga. Hon himlade bara åt mig men jag såg att ett leende döljes bakom den kaxig tjejen.