Odödlig

Prolog

Det var mitt i natten. Min telefon vibrerade envist på mitt sängbord som var gjort av trä och därför förstärkte ljudet. Med en djup suck stack jag ut en hand från mitt lilla varma kryp-in som bestod av mig inlindad i en boll av täcken. Telefonen kändes kall mot min varma hand. ''Alicia!'', rösten lät förtvivlad, chockad och gråtfärdig på samma gång. ''Vad har hänt?'', mumlade jag sömnigt och gnuggade mig med ena handen i ögat. ''Luke han--'', rösten som tillhörde Lukes lillasyster skar sig innan hon han fortsätta med meningen. Jag satte mig upp i sängen vilket resulterade i att bollen av täcken åkte av min kropp. Kylan attackerade min varma hud. ''Han..är död'', fortsatte hon och brast ut i gråt.
Själv satt jag där, helt chockad och försökte förstå vad det var hon sa. Var Luke död? Var min pojkvän sedan andra året på gymnasiet, han som jag planerade att gifta mig med, han som skulle bli far till våra framtida barn, var han död?
Jag kunde inte prata, jag kunde inte gråta. Jag bara satt där och stirrade tomt in i väggen medan ljudet av hans systers gråt fyllde min hjärna.
Hans syster snöt sig och fortsatte med skakig röst. '' Han hittades i badkaret, med upprskurna armar, ett rakblad låg inne i badkaret--'', hon snyftade. ''D-De säger att han tog sitt liv.'', Hon brast ut i gråt igen.
Jag ville gråta, jag ville skrika, jag ville att hon skulle säga att allt var en lögn, att hon bara lurades att allt egentligen var okej. Men de kom aldrig, jag bara satt där i min säng och stirrade in i väggen.
Efter ett tag avslutade hon samtalet och mobilen gled ur min hand.
Mina ögon fylldes av tårar.

Min Luke var borta.