Löven har färgats vackert röda, gräset glittrar av små droppar dagg. Jag gillar hösten då mörkret kryper sig närmare och världen färgas i gult och rött. Hösten är den årstid jag inte anses vara annorlunda. Alla i staden går med slokande huvuden och släpande steg utan att titta upp förrän de klivit in i sina hem. Då ser de sig själva i spegeln, då ser de rynkorna ovanför ögonbrynen och blir bekymrade och får fler rynkor.
Jag sitter tyst en stund och letar bland stjärnorna efter Karlavagnen och Orion. Plötsligt hör jag att en gren bryts. Ljudet kommer från andra sidan staketet. Jag reser mig upp och smyger fram tills min hand rör vid de ojämnt ihopspikade plankorna. Raspiga andetag. En harkling. Jag lutar mig långsamt fram tills min näsa nuddar staketet. Genom den smala springan mellan två plankor kan jag urskilja en man. Han står med ryggen mot mig. Hans kläder är något trasiga och hans skor fruktansvärt smutsiga. Jag undrar vad han gör utanför ett barnhem så här dags. Mannen tittar åt höger, sedan vänster och sedan vänder han sig om. Jag tappar andan.
Julen innan mordbranden var en helt vanlig jul. Vi firade den med hela släkten. Min pappa kunde stolt berätta om miljonvinsten han hade tjänat på en investering i ett IT-bolag. Jubel, applåder och grattis fick han av hela släkten, även hans bror applåderade.
"Carl" viskar jag medans jag vänder mig om och springer på darrande ben in genom dörren jag hade tagit mig ut genom. Det kan inte vara möjligt!? Efter alla dessa år jag bott på barnhemmet trodde jag han hade glömt... Han har hittat mig.
CZYTASZ
Frihetsberövad
Krótkie OpowiadaniaDet är nätterna som är värst, då alla minnena kommer tillbaka. Elden, värmen, tårarna, röken, paniken och sedan tomheten. Med ett mödosamt förflutet som jagar henne tillbaka in i dödens öppna famn, gör hon allt för att rädda sitt eget skinn.
