Dödens makt

16 - Jag älskar dig

Julies perspektiv
Än en gång hördes ett knak från min ryggrad när massören tryckte ner sina händer på min rygg.

Jag hade först tvekat på att denna massage skulle vara så skön trorts allt när jag hade sett den lilla kvinnan som öppnat gardinen och välkomnat mig efter en stund.

Jag lärde mig väldigt snabbt att aldrig mer underskatta korta människor. Denna kvinna var betydligt mycket bättre än någon annan jag någonsin låtit massera mig.

"Du är väldigt vacker, visste du det?" sade kvinnan medan hennes händer just nu masserade mina vader.

Jag log för mig själv innan jag snabbt tackade henne för komplimangen.

"Hur går det med kärlekslivet då? Har du hittat någon än?"

Jag började känna mig obekväm. Jag ville egentligen inte ens snacka om mitt kärleksliv med henne, men det fanns en sak jag gått omkring och tänkt på väldigt mycket och nu låg orden och brände inom mig.

"Nej inte egentligen, men det finns en kille jag gillar väldigt mycket." sade jag med glädje i rösten.

"Jaså, får man undra vem det är då?" undrar massörskan och jag börjar bli väldigt irriterad på hennes eviga frågor, men väljer ändå att svara.

"Han heter Martinus. Han är den snällaste killen på jorden, och jag älskar allting med honom. Hans utseende, hans kropp, hans personlighet...ja precis allting.
Martinus är den mest perfekta människan jag någonsin sett. Varje gång jag ser honom känns det som om vågor av lycka sköljer inuti mig och helst skulle jag bara vilja vara i hans armar och låta hans trygghet och värme omringa mig, men det kommer aldrig att bli sanning. Han vet inte att jag gillar honom"

Jag tystnade och fick kämpa för att hindra tårarna från att rinna ner för mina kinder.

"Det låter som om du är väldigt kär i den där killen"

"Det är jag. Jag är helt dödskär i honom, och jag bara önskade att han skulle veta det." jag fick viska för att inte börja gråta. Om han bara visste.

Martinus perspektiv
Nöjd över att mina värkar i nacken äntligen försvunnit drar jag på mig min sträva badrock och knyter snöret runt midjan.

Det vita klädesplagget ligger slappt över mina axlar när jag hasar genom korridoren i hotellets vita flip flops.

Jag tänker på Julie. Vad skulle jag säga åt henne?
Desperat försökte jag komma på en bra förklaring, men det gick inte att hitta på någonting dugligt.

När korridoren tog slut och jag såg att Julie stog och väntade på mig, bestämde jag mig bara för att välja de orden som kom rakt från mitt hjärta.

Det var inte förän vi hade tagit oss in på hotellrummet och jag låtit Julie låna en av mina hoodies igen som jag vågade säga nåt om det.

Jag suckade djupt och försökte se lugnt ut. Nu Martinus. Gör det bara.

"Julie?" undrar jag med mer darr på rösten än jag planerat, vilket får Julie att förvånat vända sig om där hon sitter på huk framför minibaren.

"Martinus?" svarar hon med ett inslag av ironi, men reser sig ändå och sätter sig mitt emot mig med ett försiktigt leende.

"Eeeh.." jag har svårt att få fram mitt ärende.

Julie tar sina händer i mina och kollar oroligt i mina ögon. "Martinus är allt okej?"

"Jag hörde det du sade." viskar jag och kollar rakt in i hennes ögon.

"Va? när då? förlåt Martinus men jag förstår inte vad du menar" säger Julie och kollar oförståeligt på mig.

"Jag hörde det du sa. Det du sa när du var på massage. Du märkte det säkert inte men det var bara en till gardin som skiljde oss åt och..."

Julie rodnar och täcker sitt ansikte med sina händer för att jag inte ska se.
Jag tar tag i hennes händer och håller dom i mina.

"...och jag vill bara säga att jag älskar dig Julie" viskar jag fram knappt hörbart.

Jag hinner inte ens börja på allt det jag hade planerat att säga härefter, för att Julie lutar sig plötsligt fram mot mig så att våra näsor möts.

Jag betraktar Julies ansikte centimeter för centimeter. Hennes mörkgröna ögon, hennes perfekta näsa och hennes mjuka, svagt ljusrosa läppar som jag så många gånger drömt om att få kyssa.

"Martinus, en viktig fråga återstår" viskar hon och hennes ansikte spricker upp i ett leende.

Jag vet precis vad hon ska fråga, så jag fyller i innan Julie hinner yttra sig vidare:

"Vill du bli min?"

Julie nickar medan en tår rinner ner för hennes kinder. Jag lutar mig ytterligare framåt och suddar ut utrymmet som finns mellan oss och våra läppar möts i en perfekt kyss.

En våg av värme sköljer inom mig. Jag ler in i kyssen medan Julies händer söker sig till mitt hår.

När vi släppt ifrån, torkar jag Julies lyckotårar. Jag kollar djupt in i hennes ögon, vilket får ytterligare ett leende att uppstå på mina läppar.

Allt detta känns bara så otroligt bra. Jag har äntligen fått den tjej jag haft crush på hur länge som helst. Jag har äntligen fått Julie Amundsen.

"Jag älskar dig Julie" viskar jag så tyst att bara hon kan höra.

"Och jag älskar dig, Martinus Gunnarsen"

-------
Nämen ojojoj Tinus då 🤭😏

Som ni säkert lagt märke till så har jag bytt namn och omslag på boken, för att jag tyckte att Trustfall verkade lite för irrelevant ❤️

Jag hade tänkt fråga er, bara av rent intresse: hur tror ni att det kommer gå med Julies och Tinus förhållande? 😉