Jag känner drama

Del 1, kap 4

Jag sträckte långsamt på mig, som en katt, i den fluffiga och elfenbensvita sängen. Jag öppnade sakta ögonen och till en början var allt suddigt men sedan började jag långsamt se saker ta form i rummet. Jag kollade snabbt på min mobil och såg att klockan var 06.14. Jag stönade och vände på huvudet och såg honom, han låg med täcket upp till höften och han hade ansiktet inborrat i kudden. Hans bröst var helt naket och jag kunde lätt studera hans perfekt formade magmuskler. Hans hud såg ännu brunare ut när han låg på en vit bakrund och silverkedjan han alltid hade runt halsen glänste mot huden. Han vred ut ansiktet från kudden och jag utforskade hans ansikte med min blick. Hans ögonfransar var tjocka och nästan kolsvarta, hans mun var en aning sned och fyllig. Han plutade dessutom med munnen när han sov. Jag drog fingrarna lätt genom hans tjocka, nattsvarta hår och kysste honom lätt på kinden. Jag reste mig upp och gick med lätta och glada steg till köket, där öppnade jag kylskåpet och granskade innehållet med kurrande mage. Trots att jag var hungrig kände jag mig illamående vid tanken på mat, så jag tog bara en liten mugg, hällde i lite corn-flakes och knaprade på ett par av dem samtidigt som jag gick tillbaka till sängen. Jag satte mig försiktigt ner på sängen och lade benen i kors. Jag lutade mig bakåt och ställde muggen med corn-flakes vid det svarta nattduksbordet bredvid mig. Jag suckade lyckligt och lutade mig tillbaka, det dröjde inte länge förens mina ögonlock sakta och tungt började falla ner. Direkt när jag fallit i sömn drömde jag om första mötet med honom, Eric.

•••

"Hej, jag heter Inés. Jag är snart 18 år, jag är punktlig och ansvarsfull, jag är bra på att hantera svåra situationer och jag söker jobb här", sa jag självsäkert.

"Tack för ditt lilla tal, det var ambitiöst av dig. Men jag tar inte hand om vilka personer som är tränare för vilka barn. Du får gå till huvudtränaren, Eric", svarade mannen jag mött i den lilla klubblokalen som den närmaste fotbollsklubben jag hittat hade.

Han drog sig lite lätt i kragen och hans blick gled ner mot min byst. Jag rynkade på pannan men kom på att jag lagt min mobil i min bh, och att det var antagligen därför han stirrade.

"Då får jag väl ta och hitta honom", fnös jag och gick elegant därifrån.

När jag kommit fram till gräsplanen, som för tillfället var full av springande barn, gick jag till första bästa person som såg ut att ha en hjärna och sa högt

"Jag letar efter nån Eric snubbe, vart hittar jag honom"

"Well, bara Kungen vet", svarade killen jag frågat

"Och vart är kungen då?", jag började bli frustrerad.

"Du snackar med honom nu", svarade han och skrattade åt sitt egna lilla skämt.

Jag vände argt blicken mot honom och tappade hakan. Alla manliga fotbollsspelare och Calvin Klein modeller var inget jämfört med vad jag såg. Jag såg en het, muskulös, mörkhårig och lång kille med djupa och kolsvarta ögon som jag nästan drunknade i. Han höjde sitt högra ögonbryn och bet sig själv i läppen. Medvetet. Jag visste det för han flinade när jag hastigt drog efter andan. Jag ångrade plötsligt att min mobil var fullt synlig i min bh, det verkade bara slampigt. Jag sneglade osäkert ner på min vita IPhone och han följde min blick, långsamt, och när hans ögon stannade vid min urringning där min mobil låg kändes det som om jag skulle brinna upp.

"Inga fickor eller?", sa han utan att släppa min byst med blicken.

"Jag söker jobb", sa jag nonchalant.

"En handväska då? Jag blir distraherad när din mobil ligger där"

Utan att bry mig om att hans röst fick mitt hjärta att hoppa som en glad kanin fortsatte jag

"Lyssna nu Eric, jag behöver verkligen ett jobb. Fort. Jag flyttade hit typ igår och pappas pengar räcker tyvärr inte så länge", jag stannade upp och tänkte, "Okej, det räcker. Men inte till den nya lägenheten jag vill skaffa."

"Du har tur, jag tänkte precis sätta upp en lapp i klubbhuset om att jag behöver en assistent. 10 nya ungar kom till min grupp igår så en ny tränare behövs", han bet sig i läppen igen.

"Okej, jag tar jobbet", jag var fast besluten att jag skulle få ett jobb. Nu eller aldrig.

"Roligt, med tanke att jag ute ens har erbjudit dig nåt än."

När han såg min bekymrade min skrattade han

"Du kan börja klockan åtta imorgon. Ses", han vände sig om och gick med självsäkra steg bort till sin grupp med ungar och jag försökte att sluta titta på hans kraftigt muskulösa ryggtalva. Jag nöp mig själv i armen och tankarna gled in på hur jag skulle ta mig hem på det smidigaste sättet.

•••

Jag vaknade av att någon strök bort mitt hår från mitt ansikte och jag öppnade ögonen långsamt. Det kändes som om jag stirrade in i natten när jag blickade in i Erics helt svarta ögon. Jag log och gäspade lätt. Han kysste mig lätt på nästippen

"Upp nu, Törnrosa. Vi måste förbereda inför lägret imorgon. Det kommer ungefär 200 barn."

Jag suckade, "200? Det är ett fotbollsläger, inte en festival."

Motvilligt reste jag mig upp ur det oemotståndliga sängen och började knapra på corn-flaksen som låg på nattduksbordet.

Jag såg på när Eric gick fram till den svarta läderfotöljen i sitt rum och drog över vita linnet som låg där över hans perfekt formade mage.

Jag suckade djupt och lyckligt och gick för att klä på mig.

Där var det ett nytt kapitel! Jag ville göra det längre men tänkte att det verkligen var dags att uppdatera. Tack för att ni fortsätter läsa♡