Jag känner drama

Del 1, kap 5

Vi satt alla tre på golvet i vårat hotellrum och stirrade på varandra. Ingen sa någonting.

"Sooo...", Sandra bröt tystnaden, "hur är det med era föräldrar? Asså, hur tar dom flytten? Mina blev lite sura först men när dom fattade att jag är lyckligare här så släppte dom det. Dom ska faktiskt åka på en lång och romantisk semester om några veckor!"

Både jag och Amanda gav henne varsin tror-du-verkligen-att-vi-vill-sitta-och-prata-om-våra-föräldrar-blick. Men jag ville inte förstöra hennes försök till en konversation så jag svarade hennes fråga med en tyst suck.

"Mina tog det perfekt. Jag sa att jag va trött på Sverige och att jag vill satsa på en fotbollskarriär. Såfort jag sa det så sa dom att så länge jag lyckas perfekt i livet så är allt okej", jag kliade mig på armbågen och kollade på Amanda.

"Mina bryr sig inte riktigt. Bara dom vet att jag lever så", sa hon snabbt, "men tjejer. Vi måste snacka. Inte om våra föräldrar eller nåt sånt tråkigt skit. Hela den här veckan har vi inte tagit ett steg i hotellet. Vart har ni varit?"

Jag suckade. Högt den här gången.

"Vänta, det här känns så himla stelt. Vi fixar lite ätbara saker och dricka och så har vi ett riktigt girls-talk. Okej?", sa jag och började gå mot dörren

"Jag är på", sa Sandra och studsade smidigt upp från sin skräddarställning på golvet.

"Jag med", sa Amanda och nös.

"Prosit", sa jag och log brett.

•••

*BEEP BEEP BEEP*

"Vad händeeeeeeeer?!", skrek Sandra från badrummet.

"Käften!", skrek Amanda och vinglade fram till sin mobil som låg på dubbelsängen vi alla delade på.

"Hoppsan", sa jag när hon snubblade till, "vi kanske borde ha druckit liiiiite", jag pausade för att hicka, "mindre"

"Jaja. God dag", sluddrade Amanda när hon svarade.

Plötligt blev hon helt rak i ryggen och hennes blick blev klar. På tre sekunder lyckades hon se nykter ut.

"Ja", sa hon, "absolut. Visst. Nejdå det är lugnt, vi har ba en liten tjejkväll"

"Pfft, en liten?", fnös Sandra när hon stapplade ut från badrummet, "den är enorm!"

Precis som jag och Amanda hade hon de inget på sig förutom underkläder.

Amanda lade ett finger på munnen för att tysta Sandra och fortsatte prata.

"Mm. På torsdag? Absolut. Jaja. Jag kommer. Vid 7. Super. Kram", hon vände sig elegant om.

Vilket egentligen inte borde gått eftersom att hon varit stupfull två minuter tidigare.

"Wow", sa jag, "var det där Justin Timberlake? För det är typ den enda personen som kan få en full människa till en inte så full människa. Var det han?! JAG VILL HA HANS NUMMER! GE MIG DET"

Jag tog ett språng mot henne men hon puttade enkelt ner mig i sängen.

"Det var bara Phillip", förklarade hon.

Jag försökte minnas vem Phillip var och jag kom ihåg att hon berättat om honom tidigare på vår tjejkväll. Han var tydligen en sångare. Jag fnös åt min tanke.

"Va var det med honom?", frågade Sandra och vinglade till, "jag veeeeet. Ni ska gifta er! Får jag vara brudtärna?! Med Inés såklart", hon klappade händerna och lutade huvudet åt mitt håll.