Jag känner drama

Del 1, kap 1

"Vad menar du? Står du där och säger till mig att du inte kan hitta en enda gitarr på hela skolan?!", utbrast jag irriterat.

"Jag svär att jag har letat igenom varenda vrå på hela skolan, men jag har inte hittat en gitarr! Sorry ifall din fest blir misslyckad", sa killen som anmält sig frivillig att hjälpa mig med min fest.

Min fest som var tvungen att vara perfekt.

Jag tittade in i hans bruna ögon, som inte påminde om något annat än skit, svek och lögner. Jag rös för en sekund när tanken att röra hans oljiga hud, jag skulle hellre stoppat in handen i en köttkvarn.

"Jag ska ge dig ett tips, mr tönt, gå ner till det där stället som kallas för musiksalen. Hela väggen där är ju full med gitarrer. Det går inte att missa. Jag litar på att du fixar detta" , ljög jag.

Jag litade inte alls på snubben, jag var säker på att hans små fyrkantiga glasögon var så smutsiga att han skulle missa gitarrerna. Men det var inte bara för att han hade smutsiga glasögon som jag vägrade lita på honom. Jag kunde inte lita på någon. Det enda som existerar i denna värld är svekfulla och egoistiska killar.

Tönten med glasögonen nickade snabbt och snubblade på sina egna fötter på väg ner till musiksalen.

"Jag måste fixa den perfekta festen...", mumlade jag för mig själv efter glasögonkillen gått.

"Vad är du så rädd för? Ingen kommer ändå komma på din patetiska lilla fest", sa en röst bakom mig.

Perfekt. Bitchen.

"Vad vill du mig?", sa jag och slängde med mitt perfekt vårdade och plattade hår.

"Jag vill inte ha något som har med dig att göra", svarade hon kvickt, "men jag vill gärna se vad din lilla fest går för"

"Den är inte liten, den är den största och bästa du sett"

"Hör på dig själv, du har en sån fuckad livssyn. Enligt dig så ska allting vara helt perfekt. Men du fattar ingenting! Inget!", skrek hon upprört med små glimtar i ögonen.

"Och där ser du vad som är problemet med dig, du kan inte vara med nån längre än 5 sekunder innan du förstör allt", fräste jag och gick snabbt därifrån.

•••

Jag gick sakta mellan alla dansande och varma kroppar och försöker prata med alla och vara den perfekta värdinnan. Jag kollade mig runt och såg till att allt var bra. I mitt huvud gjorde jag en checklista.

Snacks, check. Sprit, check, musik, check... Jag slutade lista upp allt när jag såg ett bekant ansikte.

"Jag kan inte fatta att du kallade det här för en liten fest", sa jag högt för att överrösta musiken till henne och blickade ut mot det guppande dansgolvet.

Hon tappade masken för en sekund och såg nästan lite förvånad ut när hon såg att min fest blivit så populär.

"Precis, det är bara för att jag är här", sa hon och gav mig dödsblicken bara hon kunde framkalla.

Jag bestämde mig för att gå och fylla på med dricka istället för att prata med bitchen. När jag skulle vända mig om snubblade jag på mina egna klackar och tappade balansen. Jag lyckades räta upp mig snabbt men på vägen råkade jag knuffa till henne.

Nej, var min enda tanke. Efter ännu en dödsblick tog hon tag i min hårsvans som jag suttit fast mitt på huvudet och drog mig fram till trappan.

"Upp", väste hon i mitt öra.

Rädd för att göra annat sprang jag med lätta steg upp för de bruna trappstegen i mitt hus.