Jag lever i en värld där förnekandet av faktan är vardag.
Faktan om att denna artonåring inte är helt frisk tär otroligt mycket. Hjärnan och hjärtat kämpar i en omöjlig strid varje minut, enstaka sekund för att förstå bekymret.
Frågorna surrar runt som myggor på kvällskvisten.
Testerna på nätet gav besked om anorexia, dock aldrig trott på det innan psykologen bekräftade det som avvisats så länge.
"Allvarlig & farlig samt klar ätstörning som genast måste behandlas." ekar inom varenda cell. Vill endast få i så lite näring som möjligt, ångesten stiger av en macka eller två små måltider.
Detta är sjukdomen som drabbat mig återigen, likafullt nekas blankt.
YOU ARE READING
Cold nights
PoetryTankarna snurrar, paniken ökar. Ett återfall, igen. Efter tre år är jag tillbaka på botten om inte ännu djupare.
