K9's Candy

E T T

Hon kastade de blekblonda dreadsen över axeln i samma ögonblick som hon lät blicken glida över den luggslitna ungdomsgården med dess stolar, soffor och bås, alla klädda i samma slitna djuplilla textilier. Så det här var alltså Kreativitetens Hus, KH, som hennes bror dumpat henne på för att själv dansa vidare ut i nyårsaftons festligheter. Hon möttes vad som såg ut som i det närmaste en övergiven krog med de hundratals sittplatserna som gapade tomma så nära som på en rultig gestalt som halvlåg på bardisken som lät dela av lokalen, stödd av armbågarna och med näsan i sin telefon. Hade det inte varit för de målbrotshesande gastande som då och då tycktes utbryta bakom en skiljevägg till vad som tycktes fungera som ett försäljningsstånd och barhäng allt i ett, hade Cassidy utgått från att de bara var de två. Hon och den där tjejen med det blekröda håret och markerade bågarna, och på tal om henne så slog hon upp blicken från skärmen och kasta en hastig skarp blick på den nyanlända som genast förbyttes då hon sprack upp i ett leende och rätade upp sig.
"Hej där" vinkade flickan med de svarta bågarna glatt och med överdrivna rörelser. Nästan barnsligt.

Cassidy kände sig illa tvungen att maka sig närmare, inte för att det fanns något annat som hägrade direkt.
"Hej.." svarade hon svalt och stannade tvekande intill en av de rangliga barstolarna och händerna på den målade träskivan. Förstrött började hon skrapa träets ådringar med de svartmålade naglarna.
"Du är ny här va?" fortsatte flickan men entusiasm och tittade med storögd nyfikenhet på Cassidy.
"Är det så uppenbart, verkligen?" Hon lät betydligt snäsigare än vad hon hade tänkt sig.
"Haha, ja faktiskt. Men slå dig ner och känn dig som hemma. Du dricker Cola va?" fortsatte flickan och sträckte sig en i en kyl som dolde sig under disken på hennes sida och serverade en så kall att kondensen omedelbart fuktade burkens metalliska yta innan Cassidy ens hunnit fått möjlighet att svara.
"För jag tror ju knappast du är här för att delta i den otroligt spännande turnering av pacman som precis gått av stapeln? Jag förstår vad chefen menar med att unga är otacksamma. Här har vi köpt in alla världens tänkbara konsoler, projektorer och feta skärmar för en halv förmögenhet. Och så sitter 14 idioter runt en arkadmaskin från 82. " Hon smackade med tungan och himlade menande med ögonen. "Men du är inte för pacman va?"
"Nej." Erkände Cassidy och började fläta en av de tovade hårslingorna mellan fingrarna när hon låtit placera halva sätet på vad som föreföll som en inte helt pålitlig stol. 

"Jag spelar inte så mycket överhuvud taget." lade hon till sina redan pågående bekännelser och smekte ett snirkligt mönster i kondensen på cola burken med sin fria hand, som ursäkt för att slippa möta den strålande entusiasm, lika bländande som en sol i gryningen bakom disken.

"Sims någon gång på sin höjd va?" undrade Sarah medkännande.

"Ja, eller Age of Empire."

"Wow, coolt! Det hade jag nog inte kunnat tro." sa flickan hänfört. "Sarah heter jag  förresten"

"Candy" Svarade Cassidy och släppte burken för att med fuktiga svala fingrar fatta om Sarahs i ett hastigt handslag.

"Trevligt att råkas." Tystnaden bredde ut sig och Cassidy vågade sig på att söka lite stöd av ryggstödet medan hon övergav sitt hår för att åter fatta om sin tilldelade burk Cola och efter att försiktigt öppnat den utan att försöka knäcka den omsorgsfullt målade nageln eller skava av dess färg på öljetten(?) lät blicken vandra långsamt över omgivningen. Allra helst väggarna som tycktes vara målade i griffelfärg, att döma på de få ytor som inte täckts av lokalproducerad konst i ett sammanhängande tema av loggor, hon kände igen några från spelvärden, andra från sin spellista på Spotify, de största hade hon aldrig sett tidigare. Men runt dem fanns mest klotter i form av gnetiga bokstäver som formulerade tillrop och uppmaningar. Så vitt hon kunde tyda av de närmaste ovan disken. Hon smuttade långsamt på den starkt kolsyrade läsken och grimaserade en smula ovant medan Sarah hade återgått till sin telefon med en sammanbiten uppsyn. Cassidy betraktade henne i smyg för några ögonblick. Hon var rund, men mer i ansiktet än om kroppen. Hon hade en figur som påminde starkt om Kim Kardashian, om än kanske inte lika fast och med en extra litet cykeldäck över linningen till de åtsmitande jeansen. Ögonen var klara och hyn lik porslin med undantag av några få fräknar över en söt uppnäsa, under en kalufs av flygigt nytvättat tunt hår med många virvlar och vågor. Lite uppklippning, tupering samt en plattång hade gjort susen, tänkte Cassidy. Men Sarah såg inte ut som den som ens orkade försöka. Candy kom på sig själv med att tugga sig fundersamt i underläppen och drog i stället efter andan och tog satts för att åter öppna konversationen.