K9's Candy

T V Å

Samuel gned sin mössa fram och tillbaka över den fuktiga skalpen där svetten lackade och fick hårbotten att sticka värre än ylle. Stentrappan var iskall under honom och hade han bara orkat hade han tagit tag i lasset med flyttkartonger framför sig och burit upp dem för trapporna, men det fanns ingen mer energi. Han frös och svettades på samma gång, ryggen värkte av stillasittande och tungt bärande, armarna domnade och svetten rann under huvtröjan. Det var skönt att sitta i kylan som slog in från den öppna porten med den kalla decemberluften och den grå himlen som hägrade där ovanför gatubelysningens gula sken. Även om fingrarna blev illande röda och de stack som tusen nålar mot huden.
"Om du inte varit så långsam iväg så hade vi inte missat dem!" 
"Ska du skylla på mig nu, hur många gånger har vi inte stannat för dina toalettbesök?"
"Men jag kan inte rå för det"
"Nej och jag kan inte rå för att den där idiotiska firman du hyrde lastade av våra grejer på uppfarten och drog så fort de fick chansen."
"De sa att de skulle bära upp dem"
"Jo men de kom ju inte in"
"Soffan kommer bli förstörd om den ska stå här och bli täckt av snö." gnydde Annett och borstade bort några snöflingor från tyget.

"Jag sa ju att vi skulle köpt en i skinn..." Samuel lyssnade till brottstyckena av det gräl som börjat för ungefär 10 mil och två timmar sedan. Mamma var hysterisk och spottade gift som en kobra åt alla håll mot allt som rörde sig. Samuel visste bättre än att ställa sig i skottlinjen men pappa fortsatte argumentera tills hon gick upp i falsett, skulle han fortsätta bara en liten stund till skulle snart hennes gråt vara över dem båda. Det plingade till från Samuels telefon som han höll i handen och ett textmeddelande på kik dök upp.

"Skulle vi ses någonting i kväll, söt rumpa?" Samuel stirrade på meddelandet från TheMan893 och tvingade sina stela tummar till att knacka in ett svar på den kalla skärmen.
"Det ser inte så ut.."
"Vadå då?" kom svaret nästan direkt
"Jag får nog svårt att komma loss ikväll..."
"Jo!Det klart du gör. Kom så firar vi lite nyår, jag har precis öppnat champagnen, och det finns till dej med."
"Sorry, men blir nog inte klar här på länge än. Vi får ta det en annan dag."
"Nu blir jag nästan besviken raring.! Jag hade sett fram emot att se dej"
"Ledsen... :(" konstaterade Sam utan att ge det minsta sken av att vara det där han satt i alldeles för stora, urtvättade gymnastikkläder han snott av farsan dagen till ära.
Trapphuset fylldes av dundrande basgångar från en lägenhet högt där ovanför honom, ett nyårsfirande i stil med det han själv hade hoppats på, men i stället blivit sittande här stirrande på en kartong uppmärkt med "gardiner." Som av sin tyngd och klirrande snarare innehöll halva vitrinskåpet. 

Plötsligt tystnade musiken, han kunde höra de dämpande ljudet av människor i rörelse och prasslet av kläder dämpat någonstans där uppe. Stampandet av fötter som klev ner i skor och så slog ytterdörren upp med ett brak och det som hade varit en dämpad konversation slog ut som en explosion av högröstade mansröster.
"Fan ge hit nycklarna" vädjade någon för i en ton av att det inte var första gången han bad.
"Nej jag kör" envisades någon annan med ganska gäll röst.
"Ge mig dem." lirkade den första med sinande tålamod i sina tongånger bara för att få ett trotsigt:
"Nej" kastat på sig.
"Fan heller Will att du kör, du har ju druckit mest av oss alla. Titta på dig du står ju inte ens rakt." Lade en tredje till med en betydligt dovare röst än de första två.
"Min bil." Fortsatte William att trotsa.
"Ge mig dem nu"
"Du har inte ens körkort!" Protesterade Will
"Och?"
"Du repade den ju sist.!"
"Kan ni vänta eller?" uppmanade ytterligare någon medan det lät som ytterligare en person dröjde sig kvar i lägenheten, for runt och letade efter något som fick de övriga att komma till halt i trappen.
"Kejnajin?! Varför kan du aldrig ta dig ut genom dörren på första försöket?"
"Vänta, jag ska bara hämta.." hördes de dämpat där inifrån.
"Han låter som Alfons Åberg.. " muttrade någon till en annan för att hoja "Kom nu!" uppför trappen.  En dörr slog igen med ett brak, kanske av vinddrag eller kanske som en agressiv markering och ett nyckelknippa rasslade i ett lås.
"Det var inte jag har jag ju sagt, någon slog upp bildörren i den" Återgick de gällare rösterna som verkade befinna sig längre ner i trappen när nu en hord som lät som om den bestod av ett dussin elefanter tumlade ner för trappan. Samuel kom på benen, lät telefonen glida ner i fickan och makade sig inpå väggen. Kartongerna skymde halva entrén och han fattade om handtaget till "gardin"lådan som balanserade överst på stapeln av fyra som endast lämnade en smal passage han själv knappt kunde klämma sig igenom mellan dem och räcket.
"Va fan. Farsan tvingade mig att pröjsa fem lax för lackskadorna själv, han var skogstokig i evigheter" Rösterna kom närmare.
"Det är väl  inte så konstigt med tanke på att du kör på hans tankkort för det dubbla varje månad?" Bröt någon annan in.
"Jag pratade inte med dig Dox" Snäste Will av.
"Sluta!" Bröt en auktoritär röst  igenom som överröstade tumultet av kroppar som tycktes rasa ner för trapporna snarare än gå.
"King kör och du slutar hänga läpp som en snorunge. Will. Det hjälper inte att du tjurar och stampar i golvet,va fan är du 3 år gammal eller vad är det frågan om? Skärp dig nu. Vi ska ut och ha kul... eller hur?" Rösten var behaglig, nästan broderlig. Samuel föreställde sig att den måste tillhöra någon som var minst lika behaglig att se på som att lyssna till. Ändå visste han bättre än att se upp när när den första människan nådde avsatsen ovan honom och stannade till när de noterade farthindret.
"Ja ut och träffa Lisa."
"Fis-Lisa."
"I want Candy." skrålade någon häcklande.
"Vad fan är det här?" bräkte en röst tillhörande en gänglig kille i övre tonåren med en blond borst som skymtade fram under hans beanie och uppfällda huva. Ranglande sökte han stöd mot räcket medan han försökte fokusera blicken på stapeln av kartonger. Hans kompisar slöt upp bakom honom och tryckte på bakom på den lilla avsatsen där de gruffade med varandra. Trippande på tå, halvt fallande, halvt rasade han ner för trappan med ett krampaktigt grepp om räcket. Utan att ens notera Samuel klämde han sig förbi hindret med sin slanka siluett, märkligt graciöst, men det kanske bara var en ren lyckträff. Efter honom kom en kortare kille, inte alls lika påpälsad som sin föregångare, utan med händerna djupt nerkörda i vad som såg ut som en lätt fodrad svart vindjacka. Han hade hårda drag, en kaxig uppnäsa och korpgluggar till ögon samt en ljus snagg. Han såg på Samuel med förakt och sammanpressade käkar innan han stångade sig förbi stapeln och flyttade traven med kartonger flera centimeter som vacklade hotfullt med endast Samuels hand som livlina.