Prolog - Felix

448 8 0
                                    

Jag reser mig upp från min halvsittande posision jag intagit för att knyta mitt skosnöre, för att sätta av efter Elize och Oscar upp för trapporna i Elizes skola. Att jag kommit hit till en början berodde mest på att jag skulle be om ursäkt åt Oscar för mitt lilla utbrott jag fick på honom igår. Nog för att jag och Elize är vänner men jag skulle hellre tillbringat denna dag i min säng med min kära dators umgänge, den saken är klar.

Dörren in till skolan har redan slagit igen bakom dem och jag springer upp för de få trappstegen som tar mig till skolporten. Med handen sluten om den solvarma metallen i dörrhandtaget, drar jag dörren mot mig.

Ett högt skrik som delvis kommer från mig, ljuder och något rött och burrigt skymmer min syn några sekunder innan något eller någon dunsar i marken bakom mig.

Jag vänder mig fort om och min blick faller på ett stort rött hårburr och en massa vitt tyg tillsammans med kroppen som utgör baksidan av en tjej. En stor mängd papper och böcker, en nyckelknippa och en telefon omgiver kroppen som nu lätt börjat röra på sig. 

Hon måste ha greppat dörren från insidan samtidigt som jag drog i den från utsidan!

Snabbt tar hon sig upp på knä, med ryggen mot mig, och hon sträcker sig efter sin mobil. Efter en kort undersökning av den svänger hon om mot mig där jag fortfarande står, stel som en pinne, och betraktar henne. 

Hennes lediga hand skjuter irriterat ett sjok av det stora, lockiga håret ur ansiktet och jag möts helt plötsligt av ett par lysande gröna ögon. Tyvärr så är det inte lycka de lyser av. De skjuter blixtar mot mig där jag står och trots att hon är relativt kort och dessutom står längre ner än jag så känner jag hur jag sjunker ihop under hennes blick.

-Tack! Hennes röst är lugn och skarp där hon står och blänger på mig. 

Jag hör hur min egen röst börjar stamma fram någon form av svar men jag är inte ens själv medveten om vad det är jag säger. En suck så djup att hennes bröstkorg verkar svälla till dubbel storlek lämnar hennes läppar och hon böjer sig ner för att börja rafsa ihop sina saker som spridits över asfalten. 

Kläningen hon har på sig sitter ganska löst runt hennes smått mulliga kropp och med det röda håret som en sky runt det fräkniga ansiktet får henne att se liksom gullig ut. Inte som alla andra.

-Ja ditt stirrande gör detta mycket lättare, det måste jag säga! Vad skulle jag göra utan din hjälp? Du måste nog öva lite mer på det där med att flytta saker med tankekraft.

Hennes sarkastiska röst skär igenom mina tankar och jag känner hur förlamningen som legat över mig de senaste miuterna släpper och jag tar min de få trappstegen ner till henne där hon står på marken.

-Du förlåt mig, det var faktiskt inte meningen!

-Guden pratar!!! Hon reser sig kort från marken för att  höja händerna i någon form av seger gest,  innan hon sänder mig ett ironiskt leende på vägen tillbaka ner mot sina grejer på marken. 

-Men ge dig! Det var inte min mening sa jag! Jag börjar känna mig lite smått irriterad över hennes attityd. Den var ju inte så att jag planerat att slänga ner henne för trappan liksom. 

Mina ord får henne att räta upp ryggen och hon blänger hotfullt på mig.

-Nej för min mening var det, just att bli kastad ner för en trappa har jag drömt om HELA mitt liv!

Hon står nu så nära mig att jag får hennes mintdoftande utandning i min mun och hon är så kort i jämförelse med mina en och åttio centimeter, att jag måste böja min nacke smärtsammt mycket för att vi ska kunna behålla ögonkontakt.

Jag har aldrig varit en person som tappar ord. Men denna gång så var det precis det jag gjorde. Jag stirrade rakt in i hennes skimrande gröna ögon med munnen hängande öppen i ett försök att få fram de orden som fastnat på vägen.

Med en knyck på nacken har hon vänt sig om och med alla papprerna och böckerna i en hög på armen travar hon, med bestämda steg, vidare ut på gatan. Med en sista sväng av rött hår försvinner hon runt ett hörn och jag finner mig själv stirrandes på husknuten i minuter efter att hon försvunnit runt den.

------------------------

Hellu! Hej, så ytterligare en novell som jag skriver med Ida Thunborg. Vi kommer i denna skriva om 2 olika personer, Elize och Moa.

Vi skriver denna novell på grund av en användare som heter @MooaMolander_ så om du läser detta så är den tillägnad dig! :)

Kapitel 1 kommer förhoppningsvis ut imorrn! :)

The Inside Is Not Always Beautiful - The Fooo FanfictionWhere stories live. Discover now