Livets mirakel

Kapitel 3

Vi vaknade lite senare den kvällen, vid kvart i 8 ungefär. Hampus var glad att jag fortfarande var kvar hos honom men nu kom ju allvaret.

- Hampus gillar du mig? Eller gör du de kanske bara nu för barnets skull? Liksom det kan ju fortfarande dö..

- Klart jag gillar dig.. Enda sen jag träffade dig och vi började umgås och sen träffades på tu man hand så.. Har jag gillat dig. Det är något speciellt med dig jag inte kan släppa.

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var nog den lyckligaste i hela universum.

- Så du vill bli min pojkvän då alltså? Frågade jag och bet mig i läppen.

- Självklart, inte bara för barnets skull utan för att jag verkligen tycker om dig. Sa han och kysste mig på pannan. Sen tittade han in i mina ögon och log.

- Alltså jag smälter.. Du är så underbar.

- Shysh.. Det är jag inte alls men du.. Kan inte du laga mat åt mig? Eller snarare oss?

Jag kunde inte låta bli att skratta till för de där var så självklart som de kunde bli.

Jag pussade på han lite och sen gick jag ut till det lilla köket och satte igång med nudlar. Jag hörde hur tvn gick på och Simpsons melodin gick på.

Fan vad jag älskar den grabben..

Det gick ytterligare några dagar och vi har planerat det mesta. Jag fick order om att fixa i lägenheten medan Hampus ordnade jobb. Som tur var fick han bli lärling på min pappas jobb. Sen jobbade han extra för sin morbror så han skulle få in en rejäl kosing sen när månaden tog slut.

Själv gick jag där "hemma", självklart att jag åkte hem till min egen familj och bodde där med men jag trivdes hos Hampus. Det var lugnt, inget tjat, inget gnäll. Jag städade och röjde.. Lärde mig tvättmaskinen i tvättstugan. Vi har också bestämt att vi ska sova i sovrummet istället för soffan nu då magen snart kommer växa.

Men visst låter detta trevligt? Men vet ni det är inte det utan detta är bara början på ett rent helvete..

Kapiiiiiitel 3 LÄS OCH KOMMENTERA!!! Vill ha kritik!