Livets mirakel

Kapitel 5

Omg hej! Jag är sjukt ledsen för att jag inte har haft de rätt tungt och har inte kunnat skriva på mobilen för att de aldrig blivit av. Men nu har jag en ny dator så nu hoppas vi på att de blir bättre!  Jag hoppar nu i berättelsen så häng med på de, två månader bara.. Men saksamma.. 

Det var nu en såndära vanlig torsdags förmiddag. Hampus var och jobbade och jag satt i skolan. 

Dom i skolan hade bara tyckt det var kul att jag var gravid och de kommer med en massa namnförslag hela tiden. Simone, Vilda, Gary, Love, Anastasia eller Chris men Hampus vill att om de blir en kille så ska den heta Stevie, från tv serien Family Guy.  Appropå magen så var de en såndär mysig halvstor mage nu 6 månader har det gått prick idag. Kan inte fatta att de växer något därinne. Hampus är mer beroende av min mage nu än vad jag är av hans. 

Just idag när jag kom hem från skolan var Hampus inte hemma. Jag gjorde middag för klockan var nu 17 och jag trodde han skulle komma hem lagom till halv 6 tiden. Han har slutat hos sin morbror och min pappa och jobbar nu på en skola på funktioinsnedsättnings avdelningen, men hans arbetstider är från 07.30 - 17.00 för han har även fritids. Jag kan inte släppa tanken när klockan slagit 20.00.. Han svarar inte när man ringer och hans kompisar vet inte vart han är heller. Jag tar på mig jackan och skorna, tog även en halsduk. Det var mitten av november och det var svinkallt ute.. Mörkt också, men det var mysigt men ändå kusligt. Jag knallade iallafall bort i mörkret med mobilen hårt knuten i handen ifall ja skulle bli överfallen. Men jag gick hem till hans föräldrar. Det var bara hans lillasyster hemma, men som är äldre än mig.. Skumt jag vet. 

- Hej Elin, kommer du? Sa hon med en glad stämma och kramade om mig. Hon var överlycklig över att hon skulle bli faster. 

Jag kramade henne tillbaka. 

- Hej får ja komma in? Sa jag lite oroligt och Fanny kolla efter mig och fråga vart Hampus var för jag brukade inte komma dit ensam. 

Då kunde jag inte hålla mig, tårarna bara brast. 

- Jag vet inte vart han är!! Jag har varit så orolig hela kvällen. Tänk om det har hänt honom något. 

Fanny ringde sin storasyster och frågade om hon och hennes kille Simon, även Hampus bästa vän kunde komma över snabbt. 

När de kom sen en halvtimme senare så hade ja ringt runt överallt men ingen Hampus hade svarat. 

- Hur går det Elin, får du inte tag på han? Säger Jessica och kramar om mig med. Simon ringer Emil, Linus, Samuel och alla han kan tänkas vara hos men ingen utav dem kan svara på vart han är. 

- Ingen av dem får tag på honom som ja ringt. Säger Simon och jag brister ut mer i gråt. 

- MEN HÖRRNI, RING HANS CHEF! Sa Fanny och alla sken upp.

- Ja vafan har vi inte tänkt på det för säger Jessica och tar fram datorn för att hitta hans chefs privata nummer. 

Simon ringer och kommer tillbaka efter ett tag. 

- Han sa att han hade gått hem när han sluta mer visste han inte. Han hade betett sig som vanlig iallafall och var glad och positiv så de är nog inget självmord iallafall. 

- SIMON SÄG INTE SÅ!  Sa Jessica till honom. Och jag bröt ut i mer gråt. 

Då hörde de ytterdörren öppnas och sen kommer deras föräldrar in. 

- Hallå vad händer här? Varför är alla här? Sa Rolf (pappan). 

- Hampus är borta vi får inte tag på honom nånstans. Sa Simon. 

Vi diskuterade ett långt tag innan vi beslutade oss för att Simon och Jessica följde med mig till lägenheten och väntade in honom ifall han skulle komma tillbaka och Fanny och Rolf och Anne skulle stanna hemma hos dom ifall han skulle dyka upp där. 

Klockan slog midnatt och han hade inte dykt upp än. Jag bäddade för Simon och Jessica i vardagsrummet då vi sen hör ringklockan ringa en lång ton. Vi kollar på varandra och Simon går sen och öppnar dörren. 1 minut senare kliver han in med två poliser i vardagsrummet. 

Jag bryter ut i gråt för nu kan jag bara få höra det värsta.. 

---------------------

Jajamen, det blev ett långt kapitel denna gång!

Vad tror ni händer? Mer kommer en annan dag!  Ska försöka skriva så ofta jag kan nu men skolan tar upp de mesta av tiden. Men ska försöka skriva så snart som möjligt då det blivit spännande nu! Ha det bra sålänge! Och tack för att ni läser! :')