One Call Away

14:13, fredag, 9 november

Inkommande samtal, Noel

"Hej."

"Hej, Matilda. Det är Noel."

"Jag vet."

"...Jag är en skithög."

"Jag med."

"Vänner?"

"Vänner."

"Vänta, verkligen? Jag hade planerat ett långt tal och allt ju."

"Varför sa du inte det då? Låt höra talet."

"Okej... Jag är en skithög, men när jag pratar med dig är jag annat också. Fortfarande en skithög, men med gömda guldtackor och diamanter under ytan."

"...Var det allt?"

"Mhm."

"Jag gillar det. Varför ringer du nu? Är du inte i skolan?"

"Jag är i Umeå, minns du? Vem vet, kanske bara meter från dig?"

"Jag bor inte i Umeå, nej."

"Det var värt att hoppas på."

"Hur var begravningen?"

"Som en begravning brukar vara, antar jag. Prästen sa några saker som fick mig att ångra allt jag sa till dig. Livet är kort, du vet? Spendera det med människor som gör dig glad."

"Nu smickrar du mig."

"Det var mitt mål."

"...Jag ångrar det jag sa med."

"Det är lugnt. Vi är vänner nu, minns du?"

"Ja."

"Så, kommer du hit? Eller ska jag fortsätta mitt liv med att inte ha träffat dig?"

"Det beror på. Hur länge stannar du?"

"Till imorgon eftermiddag."

"Jag vet inte om jag hinner ta mig ner."

"'Ner'? Du bor alltså över Umeå?"

"Ja, vad är du nu? En detektiv?"

"Mr. Detektiv?"

"Du saknar alltså dina 'mister'namn?"

"De har sin charm."

"Du har från och med nu tillåtelse att stalka upp mig, baserat på mitt nummer, mr. Detektiv."

"...Är det här en del av skämtet?"

"Nej, jag är allvarlig. Jag tänkte på det du sa, och jag vill inte att du ska tro att jag döljer något. Alltså, fritt fram att följa mig på instagram, adda min snapchat, stalka mina föräldrars facebooksidor. Gör vad du vill."

"Okej."

"Är det allt du har att säga? Trodde att du skulle skrika av lycka eller något."

"Jag vet inte... om jag vill."

"Är du allvarlig?"

"Skulle inte det förstöra vad vi har på något sätt?"

"Kanske."

"Jag vill träffa dig innan jag stalkar dig."

"Det är precis vad jag hoppades på jag att du skulle säga."

"Vänta, var det här bara som ett test eller något?"

"...Kanske lite."

"Så vad hade hänt om jag 'reagerat fel'?"

"Inget särkilt. Bara visat för mig vilken sorts person du är."

"Ibland är du smart på ett sätt som skrämmer mig."

"...Jag är glad att vi är sams igen."

"Jag med."

"Men jag måste lägga på nu, min lektion börjar snart."

"Ha så kul."

"Vad menar du? Skolan är aldrig tråkig."

"Ha-ha, hejdå."

"Bye."

Beep

Beep

Beep