One Call Away

17:40, lördag, 10 november

Inkommande samtal, Matilda <3

"Säg ingenting."

"Va?"

"Tyst, sa jag."

"Matilda, vad händer?"

"Men, shhh."

"Jag är förvirrad."

"Och du suger på det här."
"Är det där han som pratar? Åhh, vad spännande!"
"Alltså tyvärr mamma, men han måste vara förkyld och ha tappat rösten eller något, för han säger ingenting. -Lyssna."

"Trevligt att råkas, Matildas mamma."

"Varför ljuger du, Matty? Jag hör honom klart och tydligt ju. Låt mig prata mer med honom."
"Mamma, snälla gör inte så här mot mig."
"Göra vadå? Det är din skyldighet att presentera din pojkvän för mig."
"För sista gången, mamma, han är inte min pojkvän."

"Skäms du över mig, älskling?"

"Ett ord till och jag kommer strypa dig genom telefonen."
"Så vill jag aldrig höra dig säga igen, Matty. Du vet vad jag tycker om ditt grova språk.
"Jag vet. Förlåt, mamma."

"Jag har försökt lära henne samma sak, ehh, kan jag få be om ditt namn?"

"Jag kan inte tro att Matilda inte har berättat mitt namn för dig än! Ibland undrar jag om hon över huvud taget är min dotter."
"Wow, tack så mycket."
"Mitt namn är hur som helst Katrin Miller och jag har förstått att du har intresse i min dotter. Låt mig bara fråga, vilka är dina intensioner med henne?"
"Mamma, jag ber dig. Sluta."

"Mina intensioner? Utan tvekan att spendera resten av mitt liv med henne. Gifta oss, skaffa barn, en hund, en stor villa och bli gamla tillsammans. Vad gäller samlag föredrar jag självklart att vänta tills äktenskapet."

"Oh, my God."
"Du låter som ljuvlig ung man, Noel. När kommer jag få äran att träffa dig?"

"Vet du vad? Fråga Matilda den frågan, jag är säker på att hon kan svara."

"Kssshh, ksshhh."
"Vad händer, Matty?"
"Samtalet, det kssshhh bryts. Kssshhh. Fan. Han försvann, säkert på grund av avståndet. Jaja, jag säger till om han ringer upp igen."
"Ja, gör snälla det."
"...Okej, jag är på mitt rum nu, du kan prata."

"...Jag kan inte fatta att det där funkade."

"Jag vet, eller hur? Hur kan hon tycka att du lät trevlig?"

"Nej, inte det, det tycker alla. Men hur kunde hon gå på att samtalet bröts? Det var tydligt att det var du som gjorde ljuden. Du gjorde de inte ens bra."

"Min mamma är inte särkilt teknisk av sig. Hon skulle liksom tro mig om jag sa att mobilen kan ladda genom att köra den i mikron."

"Hah, det är ganska gulligt faktiskt. Och vad var grejen med att hon tror att vi är tillsammans?"

"Jaså, det. Hon har tydligen hört oss prata några gånger och erkände idag hur sårad hon är över att jag 'håller en hemlig pojkvän ifrån henne.' Jag försökte förklara vår relation, men hon vägrade lyssna. Och nu är vi här."

"Rättare sagt jag här och du där. Vad gör du för något då, Matty?"

"Kalla mig aldrig det igen, jag ber dig."

"Okej, då... Matty. Men allvarligt, vad har du för dig en lördagseftermiddag som denna?"

"Jag ligger för tillfället i min säng och pratar med en tönt."

"Seriöst? Jag med!"

"Ha-ha... Men, vi skulle just äta middag. Vi hörs senare, eller?"

"Ja, det gör vi."

"Bra, då ses vi."

Beep

Beep

Beep