•*$Alex perspektiv$*•
Som jag sa... jag sov ingenting "Alex! Frukost!" Måste jag?
Ja annars är du en otacksam unge!
Jag suckade och slet av mig täcket. En kall vindpust drog sig genom mina bara ben.
Jag skakade till och reste mig upp.
Jag suckade och drog på mig ett par mjukisbyxor som låg på stolen "kommer du ner?!" Jag suckade igen, jag hade tydligen saknat att sucka "ja!" Det gjorde ont i magen när jag ropade. Jag drog upp tröjan och fick se ett ärr i mitten av magen, jag släppte tröjan sakta och gick ner.
•*$$*•
"Jag och Charles ska iväg och göra en grej idag, du kan stanna hemma och vila... och glöm inte din medicin vid 10" jag la ner skeden som jag hade ätit fil med "okej, jag klarar mig" juste min medicin.
•*$$*•
Jag låg i sängen och stirrade tomt upp i taket. Jag tänkte på Cameron, våran första kyss efter jag och Dawn hade haft ett slagsmål. Jag mådda så bra då.
"Alex vi går nu" sa Dawn och stack in hennes huvud "okej, hoppas att det går bra" sa jag och tittade på hanne med ett leende "hejdå" "hejdå"
•*$$*•
Jag gick ner efter en stund och tittade runt lite.
Jag gick in i vardagsrummet och på bordet låg en mobil. Jag tog upp den som den nyfikna saken i mig.
Jag tryckte på hemknappen. Inget lås. Cameron flög förbi i mitt minne. Detta är kanske Charles mobil! Jag gick snabbt in på kontakter.
Jag scrollade genom a-ö och stannade på c. Längst upp Cameron, Cameron Dallas.
Jag flämtade till och blev nervös. Med skakiga händer gick jag in på kontakten.
Det tog ett tag och tänka genom det här. Men tillslut tryckte jag på knappen som skulle ta mig till Cameron.
*bip* *bip* *bip*
"Cameron här"
•*$$*•
Asså snälla vrf suger d här sååå mycket ?
YOU ARE READING
B A C K
FanfictionOBS DET HÄR ÄR UPPFÖLJAREN TILL ASS! Dog jag verkligen? Glömde han verkligen bort mig? Är jag verkligen saknad?