Kritik (STÄNGD)

Tidskristaller - "Happy Ending"

Denna gång står @tidskristaller med "happy ending" på tur. Men förlåt för min brutala sågning, det var inte menat att bli så elakt. xD

Och alltså. Bokens beskrivning till att börja med. Jag är inte särskilt förtjust i böcker överlag som kastar sig vind för våg mellan olika perspektiv, mest för att jag är ganska trögtänkt och har svårt att minnas vem som gjorde vad sedan. Dialogen är också dötråkig här. Skriker hon, svarar han, viskar hon. Några av dem skulle du kunna stryka och man skulle fortfarande get the point om vem som talar.

Jag tyckte första delen av beskrivningen är bäst. Så skulle du gärna fortsatt genom hela beskrivningen. Lägg in lite känsla och handling med istället för dialog och rinnande tårar. Rinnande tårar skulle  likväl kunna betyda att hon skrattade. Kanske lutade hon huvudet i händerna och såg bort, vägrade möta hans blick likt ett barn i trotsålder?

Sedan kommer första kapitlet som är lite pang på rödbetan.

Det börjar med tidsförklaringar. Jag kan tänka personligen att är boken inte en kriminalhistoria där en nedräkning pågår eller en dagbok så är det inte bra med att berätta tidpunkt. Då föredrar jag hellre att man beskriveromgivningarna. "Fastän klockan nästan är inpå småtimmarna är himlen fortfarande ljus. Syrsorna spelar i det höga gräset utanför verandan där ett gäng tonåringar står och drar djupa halsbloss från sina cigaretter, men deras ljud dränks av basentonerna inifrån huset."

Eller nått.

Sedan att Recca heter Rebecca behövs inte skrivas inom parentes. Det hade varit helt okej ifall boken var skriven som en dagbok, men nu ser det vara ut som författaren halvtaskigt försäkrade läsaren om att "Ja bara så du vet så heter Recca inte Recca utan REBECCA" genom att få det att se ut som en "author's note". Istället hade du kunnat förklara det i boken.

Och redan första kapitlet skriver du att huvudpersonen är kär i han-William-från-beskrivningen.
"Jaha. Det var det", var mina första tankar för att vara ärlig. Istället tänkte jag att du kunde ha beskrivit handlingar som man gör när man tycker om någon.

Du skulle se hur jag betedde mig innan jag och min pojkvän blev tillsammans!
Jag kunde alla hans förnamn, hans födelsedag (och hans syskons), vilket år och stjärntecken han är född i. Vilka olika sorters körkort han har och hur lång han är. You name it! Jag var den värsta stalkern man kan tänka sig. Att skriva om lätt, oskyldig kärlek kan enkelt bli tråkigt. Vem är sådär lätt förälskad som tonåring? Snarare är man en hardcore-lover till allt personen gör, om så i smyg. Jag hade vänt på klacken i samma sekund han kysste någon annan, vilket han tack o lov aldrig gjorde.

Dock tycker jag ändå du får in den speciella tonårskänslan i sättet du skriver. Grundidén är kanske inget vidare originell men jag känner att du har potential att utveckla denna berättelse till något döcoolt! Slipa vidare, läs om gamla partier och skriv om det som behövs!

Edit: Det eskalerade dock jäkligt fort där i slutet och jag är förvånad om ens Usain Bolt hade hunnit med.
Kortfattade översikt av din bok är alltså:
- Fest
- Skola
- Byta skola
- Lämna William (som tydligen inte betydde något för boken?)
- Hitta ett annat gäng på den andra skolan.
- Ändra en mobbare som person och därefter bli tillsammans, utan en tanke tidigare händelser.
- Ett halvår senare har allt gått åt helvete, mamma är sjuk i cancer med pappa som är alkoholist. Hon gör slut med Hampus och tar sen livet efter sig...
- Breven

MEN SEN DÅ?!

Edit 2:
Hampus dog förresten också.

Tack för att jag fått läsa din bok iallafall!

//Luna

21 juli 2018