57

38 4 7
                                    

- är det nu -

är det nu,
mitt hjärta pulserar
och värker

är det nu,
min andning är oregelbunden
och hackig

är det nu,
mina ögon brinner
och svider

är det nu,
mina läppar darrar likt gitarrsträngar
och ömmar

är det nu,
mina fötter tappar fotfästet
och slinter av underlaget

är det nu,
mina lungor flammar
och sätts i svarta lågor

är det nu,
min kropp spricker
och sakta – men säkert upplöses

för det var inte då,
jag trodde
och bad för allt därinne –
bakom järnrör och galler

glas och stenmurar uppbyggda
av min egna beslutsamhet,
lika lätt bräckta av en svag impuls

av den lilla vibration –
som uppstår i alla mina vener,
artärer fyllda med syrebärande
blod
djupa nerver och känselområden
rullande organ
och inälvor – som plötsligt

stelnar
fryses
krakelerar

upphör – och det är då jag inte når upp till ytan med mitt sista finger,
som uppgivet försöker resa sig
stolt,
en sista insats till överlevnad
hoppet efter syre

men jag sjunker
paralyserande med ett täckte
av stenar och blyblock

längst med gruskornen
på bottnen, vilar jag
sömndrucken av grämelse

KYLAN  poesi Donde viven las historias. Descúbrelo ahora