Jag plockade upp henne från skolan. Hon verkade glad och vinkade hejdå till sina kompisar som stod kvar på skolgården när hon suttit sig i bilen.
"Du kommer inte tro vad som hände idag!" var början av en berättelse som skulle ta hela bilfärden hem och lite till för henne att berätta klart. När historien väl var färdig berättad gjorde vi ett mellanmål. Jag fixade ihop en macka med salami, hon en med ost. Sedan gick hon in på sitt rum, och jag såg henne inte på några timmar. När klockan var halv nio gick jag in till henne och bad henne gå och lägga sig. Hon hade hörlurarna i och spela säkert något spel på datorn. Hon tyckte inte om när jag störde mitt i ett spel, men hon skulle till skolan nästa dag, och jag hade aldrig förstått varför det var så viktigt med ett spel. Efter att ha envisas om att få vara uppe ett tag till gick hon med på att gå och lägga sig och gick och borstade tänderna.
Jag satt uppe ett tag till den kvällen efter att hon gått och lagt sig. Jag läste ett mejl från mamma och pappa. Mina föräldrar reste mycket, och sedan jag var sexton har jag fått vara barnvakt åt min lillasyster. Jag hade inte mycket emot det, men ibland var det väldigt jobbigt att behöva se efter en trettonåring hela tiden. Men hon blev bara mer självständig, och det ser jag ändå som positivt. Efter att jag läst klart brevet kollade jag igenom några andra mejl de skickat innan jag gick och la mig.
YOU ARE READING
Jag blundar
RandomJag blundar. Jag hör hur vinden får löven att prassla mellan träden, hur barn skrattar och hur en hund skäller. Allt det där hör jag, precis från min plats här på den blåmålade bänken i parken.