Jag blundar

16 november, bryggan

En bit bort från radhuset där vi bor finns det en sjö. Vid sjön finns det en brygga, och just på den bryggan satt vi den där dagen i november.

"Hur kallt tror du det är i vattnet?" hade hon frågat mig, och jag hade svarat med:

"Jag vet inte. Vad tror du?" Hon hade stirrat ner i vattnet, och inte tittat upp på en stund när hon sa vad hon trodde.

"Kanske 7 grader?" hade hon mumlat, nästan för sig själv.

"Det är nog en bra gissning." hade jag sagt och tittat ner i vattnet själv. "Nästa gång vi går hit får vi ta med oss en temperaturmätare."

"Det låter bra." hade hon svarat. Hon tittade fortfarande ner i vattnet.

"Hur är det?" hade jag frågat och hon hade ryckt på axlarna innan hon svarade.
"Vi har prov imorgon, och jag vet inte hur det kommer gå."

"Det kan man väl aldrig veta." hade jag svarat.
"Nej, men." hon pausade för att sucka. "Det känns inte bra. Alls. Tänk om jag inte klarar det alls?" Jag hade dragit henne närmare mig och kramat om henne.

"Det kommer gå bra, och gör det inte det så är det bara ett prov okej?" Hon hade nickat till svar.

"Ska vi gå hem? Jag kan hjälpa dig plugga om du vill." Ännu en gång nickade hon till svar. Vi ställde oss upp och gick hem. Det började bli kallare, och man hade sett några isfläckar på gatan medan vi gick hemåt.

"Kim?"

"Ja."

"Tror du mamma och pappa kommer hem till jul i år?" Jag hade stannat till.
"Det har jag inte tänkt på." Hade jag sagt med en suck. "Jag tar och ringer de när vi kommer hem och kollar med dem. Låter det bra?" Hon nickade för tredje gången.

Ingen svarade när jag ringde till mamma den kvällen. Och inte på pappas telefon heller. Så jag lämnade ett meddelande.
"Hej mamma, hej pappa. Ehm, det är jul om en månad, och...ni har inte berättat om ni kommer hem tills dess. Tyra undrar, och jag med. Vi...ehm...saknar er. Och, det vore kul om ni var här för en gångs skull. Hejdå."

För att vara säker på att de såg mitt meddelande så skrev jag ett mejl också. Sedan gick jag in på min lillasysters rum för att hjälpa henne med att plugga, men jag hade inte varit till någon stor hjälp. Hon hade kunnat det mesta, och när klockan var tio gick vi och la oss båda två. Jag kollade mobilen efter både mejl eller samtal från mamma eller pappa innan jag gick och la mig, men inget hade dykt upp. Jag hade lagt ifrån mig mobilen och vänt och vridit mig ett tag innan jag faktiskt somnade, för tänk om de inte kom hem till jul? Hur förkrossad skulle min lillasyster inte bli då?