Love has no limits (SSO Ydris fanfic)

Ydris SSO fanfic - Love has no limits

- NUTID -

För 2 månader sedan trodde jag att detta aldrig skulle ske, men nu går jag framåt mot Ydris tält igen. Jag hade händerna nedtryckta i fickorna på den stora jackan, luvan hängde över mitt huvud och det knastrade vänligt när mina stövlar lämnade avtryck i den tunna snön. Jag kunde se Zee, hon stod som vanligt uppe på sin kulle, men hon hade inte sett mig än - hon var upptagen med att försöka få ner snön från en liten gran bredvid henne.

När jag gick så tänkte jag på hur ensamt det varit de senaste månaderna, utan Ydris eller någon annan. Jag var nästan framme och jag tog upp händerna ur fickorna och skakade på dem för att få igång blodcirkulationen igen. Jag gick upp till Zee på hennes kulle, hon hade nu upptäckt mig.

- Hejsan Zee, sa jag och kollade mig omkring men kunde inte se varken Ydris eller Xin.

Jag klappade lite på Zee och gick sedan ner för kullen, plötsligt hörde jag en röst,

- Så du kom tillbaka ändå, det lät som om den var till höger om mig. Och mycket riktigt, när jag kollade åt min högra sida så stod Ydris där, några meter ifrån mig.

Vi båda visste det antagligen, vi hade saknat varandra något extremt, men försökt att trycka tillbaka den känslan väldigt länge. När jag såg ett leende som spred sig på hans läppar så kunde jag inte hålla mig. Fort sprang jag fram till honom (nu log jag i ett brett leende jag med) och kramade honom, han kramade hårt men vänligt tillbaka.

- Åh, min lilla duva, han hade en lättad ton i rösten, jag trodde att du glömt mig, att du aldrig skulle komma tillbaka! Jag var hans största svaghet, och det var det som gjorde det omöjligt för honom att se hur jag kände när vi inte var tillsammans.

- Jag skulle aldrig glömma dig, Ydris, det vet du, jag kände hur han log brett och höll mig i bakhuvudet med ena handen på ett romantiskt sett. Vi släppte taget och kollade varandra djupt in i ögonen, precis som den gången jag fick... femklövern.

Jag tog fram den ur fickan och höll upp den framför Ydris, det såg helt nyplockad ut även fast den legat i mina fickor i flera månader nu. Han skrattade lite lätt, tog femklövern ifrån mig, sedan gjorde han något som jag aldrig väntat mig.

Han la upp den på sin lila-svarta hatt, tog sina händer på mina kinder och kysste mig mjukt på läpparna. Jag blev ljusrosa om kinderna och när han släppte greppet om mitt huvud så kändes allt sådär igen, som det gjort för fem månader sedan.