Du är en ängel-a.l ✓

16/8 2018

Jag 08:56
Gomorron❤️

Jag 10:01
Idag är det din begravning, efter den så kommer jag till dig, jag vet att det inte var det du ville men jag vill verkligen inget annat än att vara med dig

Jag 11:11
Vi ska bli lyckliga tillsammans

Jag 13:28
Jag var nyss och fixade en bukett med röda rosor, vet att dom var dina favoriter

Jag 13:30
Jag plockade dom ur grannens trädgård, hittade inga bra att köpa och du tjatade alltid om hur fina Solveigs rosor var

Jag 15:54
Träffade nyss Simone, hon var helt förstörd

Jag 18:04
Nu är begravningen över, ska till västerbron nu, denna gången kommer jag lyckas

Jag 18:10
Vill du ha talet jag läste för dig? Jag vet att du hörde det men tänkte om du lixom ville ha kvar det

Jag 18:11
Skickar det ändå

Jag 18:15
Amanda, min fina Amanda.
Du lämnade oss alltför tidigt. Jag önskar med hela min själ att jag hade kunnat hjälpa dig, få dig att ändra dig, men det går inte. Du finns inte här längre.
Imorgon är det exakt en månad sen du lämnade oss, en månad har vi alla här inne levt oss utan dig, eller, jag har inte direkt klarat av denhär månaden, jag har tagit mig igenom den men levande vet jag inte om jag är.
Jag saknar dig så mycket, ditt skratt, ditt leende, dina kramar, dina kyssar, ja allt.
Jag kände dig bara i lite drygt ett år, det är inte länge men det var tillräckligt för att du skulle bli min mening med livet. För det var det du var, min mening i livet. Klyschigt värre, som du skulle säga, sen hade du skrattat och kysst mig. Jag kommer aldrig uppleva det igen, aldrig, och det gör ont.
Jag har så mycket fina minnen med dig, som när vi var i London. Hela resan var fantastisk men kommet du ihåg när vi var på dendär restaurangen och jag skulle beställa, jag dubbelkollade menyn innan jag sträckte på mig och sa "En entrecote med potatis och örtsås tack" och servitören bara "Excuse me, I don't understand". Du skrattade så mycket att du inte fick luft, du tyckte det var så kul att jag hade beställt på svenska.
Ditt skratt var så fint. Du var fin. Du var liknade en ängel, nu är du en på riktigt.
Du var världens finaste och jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig.
Sov gott min älskling, vi ses snart.

Jag 18:45
Jag står på västerbron nu

Jag 19:00
Jag är redo att hoppa

Jag tänkte precis ta det sista steget ut från bron ner i vattnet nedanför när någon drog tag i min arm. Jag vände mig om och möttes av ett par klarblåa ögon som jag så väl kände igen. Det var Dantes ögon. Han hade räddat mig.

"Du kom tillbaka?" sa jag me gråten i halsen och tårfyllda ögon.

"Ja, jag saknade dig för mycket"

Han drog in mig i en kram som jag snabbt besvarade. Han gav mig en kyss på min hjässa. Jag släppte lite från kramen och tittade upp på Dante.

"Dante, jag älskar dig"

"Jag älskar dig också Axel"

Jag sträckte lite på mig och fäste min blick på hans läppar, hans blick låg redan på mina. Våra pannor möttes och strax efter gjorde våra läppar samma sak, detta var första gången sen Amandas död som jag kände mig hel, första gången jag kände mig lycklig. Vi släppte från kyssen och han drog in mig i sin famn igen.

Där och då kände jag mig trygg, i Dantes famn mitt på västerbron med Förlåt spelandes i bakgrunden från min mobil.

Jag 19:30
Tack Amanda❤️
ᵉʲ ˡᵉᵛᵉʳᵉʳᵃᵗ