En sommar - Hov1

Fjorton - Gör det då

Ludwigs perspektiv

Efter att vi drog från grönan sprang jag, Tuva, Axel och Julia ut från grönan och tog oss till sjukhuset direkt. På spårvagnen ringer jag Nelly och berättar hur läget är och varför vi drog utan att säga nåt. Julia och Tuva sitter tysta.

"Om jag hittar honom kommer jag sparka in hans huvud!" Skriker jag och knyter händerna vid mina sidor. Tuva som sitter bredvid mig kollar på mig med stora ögon och Axel som sitter mittemot oss med Julia lutar sig fram med en allvarlig blick.

"Lugna ner dig! Inget blir bättre av att du hotar nån som inte ens är här." Säger han och jag vill slå honom också.

"Han sparkade min bästavän i revbenen och tog på Olivia, jag tänker inte lugna ner mig. Jag hade reagerat samma om det gällde dig Axel." Säger jag och Axel lutar sig tillbaka och håller upp båda händerna.

"Jag skrev till Iris förut att vi va påväg, men jag har inte fått nåt svar." Säger Julia som håller på med sin mobil. Jag känner hur orolig jag blir. Tänk om läget är så jävla mycket värre än vi trodde. Han måste vara okej, det måste han. Jag skulle inte klara av nåt annat.

Jag håller tyst tills vidare och stirrar ut genom fönstret och ingen säger nåt mer. Tuva sitter och skakar på ena benet och det gör mig nervös. Jag sätter min hand mot hennes lår och hon slutar. Hon ger mig en blick och jag sneglar på henne.

"Det är lugnt." Säger jag och hon lägger sin hand över min med en suck.

Efter flera resor till kommer vi fram till sjukhuset.

"Han borde väl vara på akuten?" Frågar Axel och jag nickar.

"Ja." Svarar jag och vi skyndar mot akuten.

Väntrummet är knök och jag svär högt. Nån unge sitter och snorar, en kille sitter med gips på armen och en tant läser en tidning. Axel går fram till receptionen.

"Hej, vi letar efter Noel Flike, han blev sparkad i revbenen för ett tag sen." Säger han och jag ställer mig bakom. Kvinnan knappar trött på sin dator.

"Han ligger på en annan avdelning."

"Vilken?" Frågar jag och hon kollar upp på mig med en irriterad blick.

"Röntgen, en bit bort."

Axel tackar henne men jag är redan påväg bort.

"Kärring." Mumlar jag och Tuva tar min hand.

"Ta det lugnt Ludwig, vi är snart med honom."

Vi hittar tillslut till röntgen och får gå fram till en annan reception. Axel upprepar det han sa förut och vi får ett rumsnummer.

"Han SKA vara okej." Säger jag stressat och Axel klappar mig på ryggen.

"Det är han. Det är Noel vi snackar om."
Jag vet att det egentligen inte är allvarligt. Vi har varit i slagsmål förut och vi klarar oss alltid. Men jag blir så jävla stressad så fort nåt händer Noel. Han är min bästavän, typ min andra halva. Skulle nåt hända honom skulle jag aldrig komma över det. Vi kommer liksom i paketpris, vill du ha den ena följer den andra med. Vi gör allt tillsammans, vi delar på allt, vi pratar om allt. Alla vet att man måste vara hel för att klara sig, inte halv.

Vi kommer fram till rummet och jag hör en röst jag känner igen. När vi rundar hörnet får jag bekräftat att det är Kinna. Hon står och pratar med en sjuksköterska som håller i ett anteckningsblock.

"Kinna?"
Hon vänder sig om när hon hör min röst och ler. Jag ser att hon har gråtit.

"Åh, hej Ludwig! Vad skönt att ni är här."