En sommar - Hov1

Trettioett - Dra åt helvete

Noels perspektiv

När jag vaknar dagen efter noterar jag två saker; mitt ansikte är alldeles stelt av alla tårar och Ludde har sin hand på min arm.

Tydligen glömde vi dra för gardinerna i natt (i morse?) eftersom solen lyser rakt in på oss och jag drar upp filten jag har på mig över mitt ansikte. Har jag samma kläder på mig som jag hade igår?

Jag hör hur altandörren öppnas och drar bort filten igen precis i tid för att hinna se Nelly kliva in i vardagsrummet från altanen. Hon ser också nyvaken ut och jag tror att hon rökt.

"Du ser ut som skit." säger hon och jag gnuggar mig i ögonen.

"Jag känner mig som skit. Vad är klockan ens?" säger jag och harklar mig när jag hör hur hes jag låter.

"Typ, tre."

"Vilken tre?"

"Tre på eftermiddagen." säger hon och himlar med ögonen. "Vi la oss ju inte fören typ sju i morse."

Jag hasar mig upp i sittande ställning och Luddes hand ramlar av mig. Han rör sig lite men blir snabbt still igen.

Jag lutar ansiktet i mina handflator och suckar.

"Vilka är vakna ens?"

"Typ jag och Valter. Jag tror Axel och Julia har vaknat också men dom är kvar i rummet."
Jag nickar och hon går ut i köket.

Vad fan hände igår egentligen?

Jag drar bort filten från min kropp och reser mig ur soffan. Jag måste pissa, tänka på livet kan jag göra efteråt.

I hallen står Valter när jag kliver ut och han vänder blicken mot mig.

"Shit man, hur mår du?" frågar han och dunkar mig en gång i ryggen.

"Jag överlever." svarar jag kort och han nickar och ger mig en bekymrad min.

"Vad kommer du ihåg?" säger han försiktigt och jag fnyser.

"Allt, så full var jag inte. Flytta på dig jag måste pissa."
Han gör som jag säger och jag går fram till toadörren. Jag svär högt när jag rycker i handtaget och dörren inte öppnas.

"Axel är där inne." säger Valter och jag drar frustrerat en hand genom mitt hår.

"Men fucking säg det då! Du visste ju att jag skulle in där." fräser jag och Valter höjer ena ögonbrynet.

"Ta inte ut det här på oss nu." säger han kort och jag ger honom fingret innan jag med tunga steg tar mig uppför trappen.

Där uppe är alla dörrar stängda och jag får kisa för att se i mörkret. Självklart är andra badrumsdörren också stängd så jag lutar mig mot väggen med armarna i kors över bröstet.

Jag hör hur personen där inne spolar och jag suckar otåligt. Spolade hen ner sig själv också eller?

Plötsligt öppnas dörren och jag skjuter mig iväg en aning från väggen, redo att rycka tag i dörren och äntligen få gå in.

Det är bara det att när jag rycker tag i den och öppnas den ännu mer möter jag dom finaste bruna ögon jag vet på den här jorden. Dom stirrar chockat på mig och jag kan nästan spegla min egna chockade blick i dom. Hennes kinder och näsa är en aning röda och svullna.

"Oj shit förlåt." börjar jag stamma fram och hon släpper dörren som att hon bränt sig och lägger armarna om sig själv.

Jag vill bända loss dom och ersätta dom med mina egna.