Jag fick nästan en hjärtattack när jag öppnade dörren, för där stod Caleb och kollade ner i marken.
Hans mörka hår var rufsigt och tröjan framhävde hans magrutor. Han var så snygg!
Nej! Han ska bli min halvbror, inga kärleks affärer här Amanda, skärp dig. Jag bjöd in honom och vi satte oss i soffan.
- Jag träffa din mamma förut, hon kom för att packa in våra flyttlådor i bilen. Han sneglade på mig och log försiktigt, som om jag inte skulle märka.
- Okej, vad bra. Verkligen Amanda? Är det de ända du kan slänga ur dig tänkte jag för mig själv.
Mamma kom in genom dörren i följd av en skrattande Peter.
- Caleb! Där är du ju, du bara försvann när vi skulle packa.
- Jag behövde tänka. Han sa det som om han menade något annat och hans pappa bara nickade.
Mx börja skälla från baksidan och jag reste mig för att släppa in honom.
- Amanda kan du bära upp dom här lådorna till Calebs rum?
- Jag gör det, sa Caleb innan Sandra han säga klart meningen.
Hans pappa kollade på honom och gav honom en blick. Jag öppnade dörren och släppte in Mx.
YOU ARE READING
Diarie
RandomDear diarie, Fan vilket skämt! Jag, ja kalla mig för vad fan du vill tills du kommer på mitt riktiga namn. Hon, vi kallar henne för ängeln. Vi, varför skriver jag det här!? VI, hon och jag om jag ska förtydliga. Is never ever going to happen.