Diarie

~11~

"Klick" och samtalet var över.

- Hej, jag visste inte att du följde efter. Sa jag generat och kolla på honom.

- Jo, jag ville bara kolla till dig. Han log.

Fan också hans leende! Hela han! Skärp dig Amanda!

- Åh, tack.

Han tog tag i min arm och började gå.

- Jag måste vissa dig en sak.

Han började gå hemåt, upp för trappan och in på hans rum.

- Vad vill du visa, sa jag osäkert och mitt leende var borta.

- Här.

Han gav mig en av böckerna som stod i hyllan och vi satte oss ner på hans säng.

- År 1976, sa jag tyst och kollade på honom. Han nicka.

- Läs...

På första sidan stod det något prydligt med snirkliga bokstäver:

Grattis Caleb Mickaelson på din 18 årsdag.

_______________________________

~ 17 Maj 1976 ~

Dear diarie,

Its my first day sens i turnd.

Pappa klagat fortfarande på att jag skriver på svenska, men idag vill jag det.

Det är min första dag från att jag förvandlades. Min hunger blir starkare och det känns som jag ska gå i tusen bitar.

Pappa säger att jag inte får säga eller skriva vad jag är, och jag tror jag vet varför...

_______________________________

~ 20 Maj 1976 ~

Dear diarie,

I am a bad creature, more than that cant i tell you.

_______________________________

~ 3 November 1976 ~

Dear diarie,

I have the courage to break my father's law. I can tell you that i am a vampire.

_______________________________

Det är ett skämta tänkte jag och kollade upp på honom samtidigt som jag stängde boken.

Ett nej lämnade hans läppar och han mötte min blick som låg vilandes i hans ögon.

- Vadå nej?

- Du frågade om jag skämtade, mitt svar är nej.

Jag kollade på honom och reste mig snabbt upp ur sängen där vi nyss suttit bredvid varandra.

- Jag sa inget, jag mumlade inte ens något. Jag började bli rädd och det märktes på min röst när jag pratade, jag tog tag i handtaget och hade redan planerat min flykt plan.