Diarie

~9~

Enda sedan jag såg Caleb för första gången visste jag.

Jag visste att han inte var som jag.

Inte för att jag visste vad det betyder men, jag vet att jag måste vara försiktig runt honom.

Inget får gå fel, för, jag älskar honom.

- Hej, sa jag och kollade på Caleb samtidigt som han stod lutad över en låda han höll på att packa upp.

- Hej, kan du hjälpa mig att ställa dom här böckerna i årtal? Du kan börja med dom som är äldst om du vill.

- Visst, mamma sa att maten är klar om 1 timme. Jag log, och jag visade det.

Jag höll det inte inom mig som jag brukade göra.

Jag kollade på alla böcker, gud det kommer ta timmar.

Första boken år 1976.

Sista boken år 2016.

Böckerna var i ordning och det gick fortare en förväntat.

- Vad är det för böcker? Jag kollade på honom.

- Några jag hittat från släktingar lägre bak i tiden. Han spände käkarna, och lämnade rummet.

- Amanda & Caleb, maten är klar!

Var gick han? Blev han sur över att jag fråga om böckerna?

När jag kom ner så satt Peter och mamma vid bordet.

- Var är Caleb?

- Jag trodde han var med dig. Mamma kollade på mig med ett leende.

- Nej han sprang ner för trappan innan mig...

Peter kollade mot ytterdörren, och reste sig upp från matbordet.

- Jag går och kollar efter honom. Han såg så lugn ut när han sa det, men efter åt spändes hans käkar.

Han för svan ut och mamma och jag blev ensamma i köket.