Mitt nya liv i STHLM {The Fooo}

Kapitel 17

Kapitel 17

••Still no one's perspektiv••

'Operationen är klar, får se hur hon blir!' Säger en av sköterskorna som varit med på operationen med Catlin.

'Hon kommer-'

'Hon kommer att bli bra igen!' Pustar doktorn ut.

De andra doktorerna och sköterskorna klappar händerna.

2 Dagar senare.

••Catlin's perspektiv••

'Catlin..!'

Jag hör röster säga mitt namn.. rätt creepy.. Jag förstår inte.. Vart är jag.. Eller vad är jag..? Död? Lever jag? Drömmer jag? eller är jag vaken kanske?

'Catlin, vakna' hör jag en annan röst säga.

'Hon skulle vaknat om killen var här va?'

'Ja, Felix, ja..' När jag fick höra hans namn öppnade jag sakta ögat.. det första jagade är ett vitt tak.. vita väggar.. och 3 personer.. Beth och 2 sköterskor.

Och vet ni? Nu är jag cancerfri!

'Heej' säger Beth med en len röst.

'Hej' Viskar jag med en krasslig röst, fint.

'Hur mår du?'

Jag rycker på axlarna.. Jag är krossad.. så mår jag.. Jag vill ha Felix tillbaka..

'Imorgon får du åka hem, om inte ikväll'

'Jag vill åka hem ikväll' säger jag snabbt.

Sköterskan nickar och ler sedan går hon ut.

'Hur ska du göra?'

Jag kollar frågande på Beth.

'Med Felix? Ska du gå tillbaka?'

Ja.. hur ska jag göra.. jag krossade honom ju.

Förlåter han mig då?

'Han har kollar ut genom sitt fönster varje dag i hopp om att jag ska komma hem.. med dig.. 'Jag har fått gjort tecken på att du inte är med, då har han alltid dragit igen gardinerna och sen har Cecilia berättat att han mätt dåligt och gråtit, skrikit och skakar till och med, Sofie var med en gång.. Sist jag gjorde ett tecken.. trodde han du var borta.. Dom alla bröt ihop.. Även jag trodde du var borta, men nu åkte jag hit ju, och fick beskedet att du skulle klara dig, men det är bara jag som vet.. Cecilia berättade på ett ungefär hur Felix hade sett ut. Och gjort.'

'Vad har han gjort?'

'Han hade låst in sig på toaletten och slagit sönder spegeln sönder bara rann blod.. killarna försökte trösta honom menmen.. killar är det svåraste att trösta' säger hon.

Gud.. gjorde han allt det för att han trodde jag var borta.. Var jag borta?

'Vet han om att jag är kvar?' Beth skakar på huvudet.

'Nej, det vet han inte, bara jag vet det.'

'Pressen la u en bild på dig, dom skrev R.I.P Catlin Rose.. då brast ju allt för stackars Felix..'

Jag tar ett skakigt andetag och sätter mig, kollar ut genom fönstret, drömmer mig iväg tills jag är hemma.. så jag får se honom.. den personen.. ni vet.. han som är den andra halvan..

'Catlin, vi ska åka hem nu' Hör jag Beth's Lena röst säga.

Jag ler och hoppar ner från stolen jag tidigare satt på och satte på mig mina skor.

'Hejdå! Ha det så bra!' Säger Louise.

'Hejdå, detsamma' säger jag och hoppar in i bilen.

'Framme gumman!' Säger Beth.

Jag kollar ut genom fönstret.. allt som vanligt.. utom en sak.. Felix är inte här.

Beth öppnar min bil dörr och jag kliver ut.. så konstigt det känns att gå här..

Jag kollar försiktigt upp mot Felix fönster.. ingen där.. han har dragit igen gardinerna..

Jag ser Cecilia komma ut genom dörren..

Hon ser mig och spricker upp i ett stort leende.

Hon skyndar sig hit och slänger sig i min famn.

'Herregud.. Hur mår du?' frågar hon.

'Jag trodde du var borta' Lägger hon till.

Jag skrattar lågt och ler.

'Jag mår bra..' säger jag och börjar tänka på Felix.. mitt leende försvinner.

'Du.. det är någon som gärna skulle vela träffa dig tror jag.' säger hon och ler mot mig.

Jag kollar bort mot deras hus, och gissa vem som är där då!?

Kort kapitel, nästa kommer snart igen hoppas jag, ska försöka få upp så många som möjligt innan skolan börjar den 20/8 då.. kommer bli sämre uppdatering när jag börjar så, ni får litee mer nu!

Tack så sjukt mycket för alla votes och reads!

Det betyder sjukt mycket!💕

#Lovee