Mitt nya liv i STHLM {The Fooo}

Kapitel 12

Kapitel 12

'Nu! Den ni flesta har väntat på, hon vi kallar stjärnan! Catlin Rose!' säger han och jag åker ut på isen och vinkar till alla.

'Varsågod!' säger han.

Jag åker ut och börjar ''koreografin''.

Jag åker ut lite längre och in mot mitten och gör det sista hoppet och snurrar 2 varv i luften och landar perfekt på isen!

Alla applåderar och skriker mitt namn, allt gick ju bra!

Jag höjer handen och vinkar till alla, tills jag hör isen hur den knakar högt!

Tydligen märker publiken det också!

'OjOj! Isen! Vi måste få bort henne där ifrån nu!'

Alla skriker och jag ser hur de blir oroliga, även jag är orolig.

Den knakar mer och nu det jag en spricka under mig och försöker springa men det är försent!

Isen brakar.

••Felix perspektiv••

Hon vinkar åt alla och ler stort men leendet försvinner lika snabbt när vi alla hör hur det knakar i isen, och nu ser man en stor spricka under henne!

Alla reser sig, vissa försöker gå ut och hjälpa henne men de dras tillbaka av att isen spricker.

Jag försöker jag med men nu drar Ogge bak mig.

Och nu är det försent!

Hon är under vattnet!

Nu kommer det räddnings personal och åker ut med en står båt men stannar ungefär 20 meter bort från där Catlin föll i så hon inte skadas.

De kommer inte längre än att komma upp på isen innan den spricker igen och de tvingas dras upp.

Jag hoppar på räcket och går ut på isen men stoppas av en massa människor.

'Felix! Du kommer åka i-' Jag avbryter Beth.

'Hellre det än att låta Catlin dö!' Skriker jag och går längre ut.

Isen knakar men jag fortsätter.

Jag lägger mig ner och hör hur alla skriker på mig att komma tillbaka men jag krälar mot Catlin som inte kommit upp än.

Jag är äntligen framme och kollar i vattnet.

Ingen Catlin.. Joo! There she is!

Jag sträcker ner mina hand och tar hennes arm och drar upp henne en bit och hon hostar sjukt mycket men tar sig inte upp utan sjunker ner igen och nu tappar jag greppet.

Jag stället mig upp hastigt, isen knakar men jag pallar inte bry mig, jag kollar mig omkring först sen hoppar jag i!

Jag ser henne och simmar ner till henne och tar hennes arm och drar henne mot mig och simmar upp igen.

Jag får upp Catlin över utan och lägger mig på rygg för att få oss båda över utan.

Folk skriker våra namn och andra skriker av panik.

Jag kollar mot killarna, Sofie och Beth, och våra familjer som sitter i publiken, dom hoppar av lycka av att de ser oss.

En man kommer fram till oss och drar upp oss.

Catlin andas knappt och åker upp på en båt och jag sitter i en ambulans men en stor filt runt mig.

Killarna kommer mot mi och kramar om mig så jag ligger ner i ambulansen.