Mitt nya liv i STHLM {The Fooo}

Kapitel 20

Kapitel 20

Sofie slänger en sista sorgsen blick på mig innan Omar skjutsar hem henne.

'Berätta!' Säger Felix och tar tag om min arm och jag kvider till och han får en undrande blick och jag drar snabbt undan armen och gömmer den bakom ryggen.

'Vad var det?' Frågar han och riktar sin blick mot min arm.. fan.

Han tar tag i min handled och drar fram min arm full av sår.

'Varför?' Frågar han med gråten i halsen.

Jag kollar bort och svarar inte.

'Catlin!' Säger han och tar sina händer på varsin sida av mitt huvud och stirrar in i min ögon.

'Det var länge sen Felix' Ljuger jag.

'Ljug inte!' Säger han.

'Felix.. jag.. alltså..' stammar jag.

'Jag kan verkligen inte berätta' viskar jag och mina tårar börjar rinna.

Han får en sorgsen blick och drar in mig i en kram.

'Hej, oj, stör jag, har du berättat?' Frågar Beth bakom ossOMG jag ser att Felix också gråter och jag ger Beth en blick och hon går och sen kollar jag ledset upp på Felix.

Han ser sorgset på mig.

Jag drar med honom på mitt rum och vi båda sätter oss i sängen, han drog in mig till honom och kramade om mig.

*

Felix sover och jag sitter ännu en gång på skrivbordet, men nu kollar jag på honom.

Jag fäller några tårar men sen får jag en idé!

Jag sätter mig på stolen och tar fram några papper och en penna.

Och skriver ett brev till honom där allt står.

''Till Felix,'' Börjar jag.

••Felix perspektiv••

'Felix! Felix vakna!! Vi måste iväg till sjukhuset med Catlin!! NU!' Säger Beth och ruskar på mig.

Jag flyger upp ut sängen och tar på mig mjukis kläder snabbt och hjälper Beth att ta Cat in till bilen och vi är snabbt iväg!

*

'Vad är det som händer Beth?' Frågar jag och kollar upp på henne.

Vi sitter utanför Catlin's rum och väntar..

Beth möter min blick med en sorgsen min, rödsprängda ögon och tar nu upp något ur fickan..

Ett kuvert.

'Detta är till dig' säger hon och sträcker fram brevet till mig.

Jag öppnar det och läser det.

''Felix, förlåt mig, jag har inte kunnat berätta detta, jag är helt enkelt för svag! Förlåt mig..!

Jag fick nyligen reda på att jag inte är cancerfri, jag fick huvudvärk som inte slutade dunka, jag började kräkas, jag blödde från alla operations ställen och näsblod, jag kunde inte stoppa något, Beth skjutsade mig till sjukhus, jag vaknade upp och mättes av ledsna personer, Beth var förstörd, och när jag nu fick reda på detta, blev jag också förstörd, när jag åkte hem igen, det var då jag skar mig själv, förlåt så hemskt mycket Felix, förlåt mig, men jag fick reda på detta så plötsligt iallafall, läkarna förklarade att jag inte skulle klara mig igen, inte denna gång, det blir inga mer operationer, inte längre iallafall.. På toaletten på grönan, vi grät inte för karusellerna, jag hade kräkts och så igen, jag berättade för Sofie, och allt brast igen, nu kom vi hem, nu skriver jag detta, men du ska veta, snart åker jag tillbaka till sjukhuset igen, men jag kommer inte hem sen igen.

Felix, jag är inte cancerfri, det blev något fel i proverna de tog, jag kommer inte klara mig igen, jag kommer lämna jorden och gå till min mamma nu, förlåt mig, men du ska veta, att du har tagit hela platsen i mitt hjärta, och jag älskar dig så sjukt mycket! Förlåt att jag inte sa detta face to face, men jag kunde verkligen inte, förlåt mig Felix, jag älskar dig, glöm aldrig det! Älskar dig bästa pojkvännen ever💞💞💞 Din flickvän Catlin.❤️''

Jag känner hur tårarna rinner som floder, jag lägger ner kuvertet i min jackficka och kollar rakt ut mot Catlin's rum, mina tårar bara rinner och rinner.

Jag känner hur en massa armar greppar tag runt mig och det är grabbarna och Sofie.

Dom är också förstörda, precis som jag, men jag är värre, mitt liv är just nu i det där lilla rummet, och dör..

*

Jag har nu åkt hem med Beth, mamma och Beth sitter i köket och bölar, grabbarna sitter i vardagsrummet och tröstar varandra, och jag sitter på Catlin's rum och kramar om alla hennes grejer typ.

Beth har bestämt att åka tillbaka till Boston nu..

'Felix?' Sofie står i dörröppningen och får nu och sätter sig i sängen med mig.

'Mm?'

Jag möter hennes rödsprängda ögon.

'Tack' säger hon med ett sjuukt svagt leende.

'För vaddå?'

'För att du tog hand on Catlin så bra! Du är en fin person ska du veta, jag är så tacksam för allt du gjort för henne, det är vi alla' ler hon.

Hon kramar om mig och jag besvarar kramen.

'Så du åker hem igen?' frågar jag.

'Ja..' Suckar hon.

'Hur blir det mellan dig och Omar?' Frågar jag.

'Vi börjar med distansförhållande sen får vi se hur det blir' säger hon.

Jag nickar och hon ler och går ut och lämnar mig ifred, something I need..

*

Jag går fram och tillbaka i köket hemma hos mig nu och bara tänker, på allt och ingenting!

'Felix, jag går över till Beth, hon behöver lite hjälp' säger mamma och ler ett litet leende mot mig och jag nickar.

*

*Ring Ring*

Who's callning Felix!?

DUN DUN DUUUUN!

Tack för alla reads och votes!

Förresten det kommer ETT till kapitel men det blir förmodligen kort as hell!