Forever Yours || Luke Hemmings

Kapitel 1

Jag tänder cigarretten och stoppar den mellan läpparna. Jag hade rökt ända sen min mamma dog, för nästan 1 år sen. Rökningen får mig att tänka på andra saker. Efter ett tag så släpper jag ciggen och kliver på den några gånger, sedan går jag in på flygplatsen där min pappa står. Planet till Australien går om en kvart så jag och min pappa börjar gå mot gaten. Klockan är tre på morgonen så det är ganska folktomt.

Själv såg jag inte fram emot att åka till Austalien, att åka bort från hela mitt liv. När jag äntligen hade hittat lycka så skulle vi åka bort. Långt bort från lilla Sverige. Varför vi ska åka över halva jordklotet? Jo, pappa hade åkt dit bara några månader tidigare på ett jobberbjudande och hittat en tjej på samma gång. Jag gick med på att flytta med honom för jag vill att han ska vara lycklig, även fast jag tycker att han går vidare lite för snabbt från mamma.

Vi ställer oss i kön och kommer snabbt fram och visar upp våra biljetter och pass. Sen går vi in längst bak i flygplanet. Jag sätter mig vid fönstret och stänger av min mobil. Väntan på att planet ska börja åka är ganska lång. Jag får det till tjugo minuter innan vi börjar röra oss ut mot start banan. Så snart vi är uppe i luften och får ta av oss säkerhetsbältet tar jag upp min mobil igen och sätter på musik.

Vagnen med mat och dryck kommer förbi så många gånger att jag börjar bli riktigt trött på det. Dom säger samma sak varje gång och dom tråkiga samtalen med min far är inte mycket bättre. Han snackar bara om hur spännande det här är och hur fantastisk Catlyn är. Därför lutar jag huvudet mot fönstret och försöker sova.

................

Efter 11 timmar av rena helvetet landar planet på Australisk mark. Lampan för säkerhetsbältet släcks och folk bildar en kö ut ifrån flyget.

Jag tar min väska och gör detsamma.

Luften är varm och tvingar mig att ta av mig min kofta när jag kommer ut. Jag och pappa följer strömmen av folk in i en sal med bagageband. Vi samlas runt banden och väntar i tio minuter innan dom startas. Yttligare tio minuter passerar innan jag skymtar min bruna slitna resväska. Pappas väska kommer strax efter min och vi beger oss mot utgången. Catlyn ska vänta på oss på parkeringen. Efte ett tag så rullar en svart bil in på parkeringen och pappa säger att det är hon. En ung tjej på typ 30 kommer ut ur bilen. Det kan inte vara hon... Men hon går fram till min far och han ger henne en puss på tinningen. Jag bara gapar. Hon är så ung! Hon ger honom ett avlångt paket so säkert innehåller någon dyr sprit innan hon vänder sig mot mig.

" Hello I'm  Catlyn" säger hon och räcker fram sin hand.

" How old are you ?" frågar jag utan att ta hennes hand.

" Sam!" säger pappa strängt. Han tyckte uppenbarligen jag var ohövlig.

" Oh, it's alright. I am 33 this year" svarar hon.

Min pappa är 41...

" Det sa du inget om, pappa" säger jag surt.

" Jag tyckte inte att ålder är så viktigt"

" Jo om det är åtta års skillnad så är de det!"

" Vi får avsluta den här konversationen hemma" säger han och går med Catlyn mot bilen.

Jag går surt med dom och sätter mig i baksätet.

.......

Bilturen tog drygt en timme innan vi stannar framför ett medelstort, vitt hus. Vi kliver ut ur bilen och går in i hallen. Det är prydligt och aldeles för mycket vitt. Man blir nästan bländad.

" Cooper come! They are here!" skriker Catelyn.

Just det. Cate har en son. Jippi...

Cooper kommer ner för trapporna och går fram till oss. Han tar oss i hand och pappa presenterar oss.