It all feels like a dream (a swedish the fooo fanfic)

Kapitel 9

D/n perspektiv:

”Jo det är så här att..” började jag men avbröt mig själv innan jag tog ett djupt andetag och fortsatte.

”Eller förresten det var inget” sa jag istället.

”Är du säker på att det inte var något du ville?” frågade Felix misstänkt.

”Ja, jag är säker. Kom så går vi ner till de andra.” sa jag självsäkert.

vi gick ner för trappan och gick in till de andra som fortfarande spelade fifa. Efter en stund av tittande på när de andra spelade så gick jag och Jas iväg för att prata. Vi gick in i vårat rum och satte på musik på ganska hög volym så de inte hörde vad vi pratade om.

”Varför skickade du upp Felix medan jag duschade? Jag höll på att tappa handduken när jag såg honom!” sa jag irriterat.

”Jag skickade upp honom för att du skulle ha en chans att berätta för honom vad du känner om honom. Men uppenbarligen så sa du inget eftersom ni kom ner nästan direkt igen” sa hon anklagande mot mig.

”Men du fattar väl att jag inte kan säga något till honom om hur jag känner än?! Det skulle bara bli konstig stämning om han inte känner samma sak, och då blir det inte lättare när vi ska bo här hela sommaren! Förresten på talan om killar... när du tjatar på mig så mycket så kan man ju undra varför inte du har sagt något till Omar än?” sa jag flinande, frö jag visste att det skulle reta upp henne.

”Men du fattar ju inte hur det skulle bli om jag sa något till honom. Han kanske inte känner samma sak och hur blir det då att träffa honom nästan varje dag?!” sa hon upprört.

”Förstår du nu hur jag känner? Det är exakt samma känslor vi känner” sa jag.

”Ja, jag förstår men någon gång så måste du våga göra det” sa hon övertygande.

”Om vi gör så här då... att om jag ska berätta vad jag känner för Felix så måste du på ett eller annat sätt säga vad du tycker om Omar också!” sa jag.

Hon kollade tvekande på mig innan hon gav mig en liten nick.

”Så har vi en deal?” frågade jag.

”Okej, vi kör på det! Men då måste det vara någon gång innan sommaren är slut så du får veta vad han känner!” sa hon.

”Okej, vi säger så” svarade jag.

Vi skakade hand som ett täcken på vår överenskommelse.

…............................................................................................................................................................

Hej alla bästa! Igår var den bästa dagen i mitt liv, jag var på skansen och såg på när The fooo hade deras konsert. Det var helt amazing! De är så sjukt begåvade. Men nog av det nu... Tack så j*vla mycket för alla som har tålamodet och väntar på min usla uppdatering! JAG ÄLSKAR ER!!<3 Det är helt sjukt att när jag kollade nästa dag efter jag vaknade på hur många som läst så tänkte jag typ ”Ja men det kanske är 120 eller något” och när jag såg siffran så höll jag på att svimma av överraskning, det hade nämligen ändrats från ca118 till 158 eller något... och allt detta under en natt, hur är det ens möjligt?! Jag blev helt mållös. Alltså jag tror inte ni förstår vad det betyder frö mig att se att ni läser.

Nu blir det lite utom ämnet men, ni får gärna följa mig på Instagram och Twitter om ni vill!

På Instagram heter jag: idatyberg och på Twitter heter jag: Ityberg.  Men i allafall tack som f*n för att ni står ut med mina usla uppdateringar.

Jag börjar skolan på måndag så jag vet in te hur det blir med all uppdatering då men jag ska göra mitt bästa för att ni ska bli nöjda!!:) Vad tyckte ni om detta kapitlet?

Glöm inte att rösta och kommentera!

Ps: jag har inte kollat stavfel så förlåt om det är något fel!

Puss på er så hörs vi snart ~Ida