Kapitel 5

117 8 0
                                    

D/n perspektiv:

”Nu är vi äntligen framme” var min enda tanke när mamma körde upp på vägen fram till huset. När vi går ut ur bilen så ser jag att dörren öppnas av min Lena som uppenbarar sig i dörröppningen.

”Hej, vad härligt att se er! Det var en stund sedan förra gången.” Sa Lena medan hon gör sin väg mot oss för att krama oss alla.

”Hej, ja det var det verkligen! Hur har du det här uppe?” sa mamma efter de har kramat varandra.

”Jag har det bara bra, hur är det själv där?” svarade Lena.

”Jo, det är väl bra.” sa mamma.

”Men gud va stor du har blivit d/n, en riktig snygging” utbrast Lena när hon kramade mig.

”Haha, tack... antar jag! Det här min bästa vän Jasmine eller Jas som jag kallar henne.” sa jag och pekade på Jas som bara kollade runt på allt.

”Hej, trevligt att träffas! Mitt namn är Lena och det är hos mig och min familj som ni ska bo med den här sommaren, men det visste du säkert redan, haha!” presenterade sig Lena.

”Hej, desamma! Ja, haha. D/n har berättat lite om allt.” svarade Jas.

”Nejmen, vad säger ni, ska vi gå in istället för att stå här ute och glo, haha?” frågade Lena.

”Jo det skulle vi kunna göra. Tjejer tar ni era saker så går vi?” sa mamma.

”Ja det gör vi” sa vi båda samtidigt.

Efter en stund så sitter vi i köket med en kopp framför oss och pratar om allt möjligt.

”Undrar när Felix kommer?” sa Lena helt plötsligt och vi alla kollade på henne.

”Han kommer nog snart, oroa dig inte! De kanske har mycket att göra i studion just nu så de drog över tiden” svarade mamma lugnande.

”Ja du har rätt. Han kommer nog” sa Lena.

Efter ungefär 5 min mer pratande så hör man hur dörren öppnas i hallen. Sedan hur någon fixar och hur stegen tar sig sakta med säkert mot köket. Plötsligt uppenbaras ett bekant ansikte fram i dörröppningen och jag känner hur Jas rycker till i stolen bredvid. När jag kollar dit så ser jag att hennes ögon ser ut som de ska ploppa ut, så jag puttar till henne i sidan lite diskret och hon sliter blicken och kollar mot mig.

Jag ger henne en menande som hon direkt fattar och kollar mot de andra som vanligt igen.

”Äntligen är du hemma!” avbröt Lena mina tankar.

”Ja, det blev lite sent, men jag är hemma nu” sa Felix.

”Ja som ni ser så har äntligen min son Felix kommit hem, du kan väl hälsa Felix!” sa Lena.

”Jaha, mitt namn är Felix men det kanske ni visste? Trevligt att träffas!” presenterade han sig.

”Hej” sa alla.

Efter ytterligare en stund så har alla kommit igång med pratet igen tills det var dags att gå och lägga sig, enligt de vuxna. Men det är väl bra med tanke på att alla ser ut som zombies, haha. Men i alla fall så gick alla upp till sina rum. Jag och Jas har fått gäst rummet och mamma sover med Lena de nätterna hon är här. När jag ligger i sängen och är på väg att somna, är min sista tanke ”att det blir nog en bra sommar i alla fall” kort där efter har jag somnat.

Hej alla fina läsare! Jag vet, ja vet... skit kort och dåligt kapitel, men jag hoppas ni gillar det ändå. Jag lovar att försöka uppdatera oftare, men frågan är hur ofta ni vill att jag ska lägga upp ett nytt kapitel?? Svara i kommentarerna vad ni tycker och vill, så ska jag försöka ordna det! Hoppas ni alla mår bra och har ett bra sommarlov. Mitt är snart slut:´( men är väl någon vecka kvar. Tack som F*N för alla som läser, det värmer i hjärtat att se att någon uppskattar det man gör, verkligen<3 Kommentera vad ni tycker och rösta gärna. ~ Ida

It all feels like a dream (a swedish the fooo fanfic)Unde poveștirile trăiesc. Descoperă acum