It all feels like a dream (a swedish the fooo fanfic)

Epilog

*3 månader senare*

••D/n's perspektiv••

Dessa tre månader har varit de svåraste någonsin. Jag har saknat Felix så mycket att det smärtar i bröstet.
Jag önskar att han bara är här bredvid mig och myser men istället sitter jag här, i min säng, läsande på en bok som inte ens är spännande.
Skolan går väl som vanligt antar jag, har iallafall godkänt i allt så det är bra! Jas och jag är fortfarande de tajtaste som finns. Vi känner lite samma sak nu eftersom hon var tvungen att lämna Omar. Men vi klarar det tillsammans.

"D/n kan du komma ner en stund?" Ropade mamma ner ifrån köket skulle jag tro, det luktar mat i hela huset.
"Vad är det?" Frågade jag när jag kom in dit.
Mamma stod vid spisen och rör om i en stekpannan. Det luktar köttfärs i hela huset och det är nog inte så konstigt med tanke på att vi ska äta tacos.
"Kan du hjälpa mig att skära grönsakerna som är kvar, snälla?"
"Visst"
Jag tog fram en skärbräda, kniv och började min hackning av gurkan.
Efter en stund hördes dörren öppnas och pappa kommer in i köket.
"Hej, vad gott det luktar!" Sa han.
"Hej!" Svarade jag och fortsatte med mitt skärande.

"Detta var gott" Sa jag medan jag tog tugga efter tugga av den goda maten.
"Mm!" Svarade pappa och fortsatte äta.
"D/n vi måste berätta en sak för dig!" Sa mamma när vi precis ätit klart.
Nervöst kollade jag mot de båda.
"Jaha, vad är det?" Frågade jag osäkert.
"Jo det är så här att jag har blivit erbjuden ett nytt jobb med högre lön och bättre chans än det jag har nu.." Började pappa att säga.
"Och jag har tackat ja till detta erbjudande, men det finns ett problem och det är att vi måste flytta."
"Jaha vart ligger det nya jobbet då?" Frågade jag ledset med tanke på att jag kommer få lämna Jas och alla andra.
"Jo det ligger i Stockholm och jag har fått anställning där redan om en månad så vi måste lämna detta så snart som möjligt!" Sa han.
Hela min värld rasar när jag tänker på att jag måste lämna Jas här. Min barndomsvän, mitt allt.
Men samtidigt är jag glad för att det gör möjligheten att få träffa Felix oftare.
"Så jag hoppas att du inte blir för besviken på oss när vi tog detta beslut utan är lika glada som vi är!" Sa de osäkert.
Jag drog på ett fakesmile och sa
"Jo det låter härligt!"
Jag gick sedan till mitt rum för att smsa Jas och berätta var som nyss hänt.
-Jas jag måste berätta en sak, och du kommer inte gilla den- skickade jag för att få svar på direkten.
-Vad är det som har hänt? Jag måste också berätta en sak för dig! Kan jag komma över?-
-Ja gör det-
Fem minuter senare knackar det på dörren och in kommer Jas för att sedan komma upp till mitt rum.
"Jag måste berätta en sak" sa vi båda samtidigt. Skratt uppkom innan det blev allvarligt igen.
"Börja du" Sa båda igen.
"Okej på tre. Ett...två...tre"
"Jag ska flytta till Stockholm!"
"Pappa har fått jobb i Stockholm så jag flyttar om en månad!" Sa vi båda samtidigt och blev helt tysta.
Sedan skrek båda till och flög mot varandra.
"OMG jag trodde jag skulle måsta lämna dig här, men så blev det tydligen inte!" Skrattade jag fram.
"Nej mig kommer du inte undan så lätt från!" Skrattade hon och vi båda började prata om hur kul det skulle vara att flytta.
"Till vilken adress ska ni flytta?" Frågade jag.
"******vägen 12, du då?" Sa hon.
"******vägen 14, omg!" Sa jag.
"Vi blir grannar"
Vi pratade en stund innan Jas var tvungen att gå hem för att det var skola imorgon.
*1 månad senare*

Nu är jag äntligen här. I det nya huset, fast på väg mot skolan jag ska börja i.
Nervöst går jag mot Jas hus i hopp om att hon kommer ut och vi gör sällskap. Vilket hon sedan gör och vi går nervöst dit.
Inne i skolan kryllar det av personer, men alla stannar till när vi kommer och går där på väg mot rektorsexpeditionen för information.
Vi fick våra nycklar, scheman och material till första lektionen innan vi gick mot salen och tveksamt knackade på.
"Hej, är ni de nya eleverna som skulle börja idag?"
Vi bara nickade och fick gå in.
Väl där inne stannade mitt hjärta när jag kollar ut mot klassen.
Där på tredje raden, längst åt vänster sitter den snyggaste personen i hela världen.
I svarta jeans, en enkel vit T-shirt och kepsen på huvudet, är han, Felix Sandman i egen hög person.
Han rycker till när han får syn på oss men försöker ta det lugnt.
När lektionen slutat så går jag och Jas mot skåpen som tur nog är bredvid varandra och väl där så kommer han. Överraskat kommer han och ger oss en varsin kram innan han pussar mig lätt på munnen, alla elevers stirrande blickar förs mot oss men jag kunde inte bry mig mindre.
"Hur, va är det som händer?" Frågade Felix förvånat.
"Pappa fick ett jobb här." Förklarade jag.
"Lika så min mamma" sa Jas.
"Varför har ni inte sagt något?" Sa han.
"Ville överraska dig!" Sa jag enkelt.
"Det lyckades ni med helt klart!" Skrattade han fram.
"Men ni är här! Det finns inget bättre, och Jas Omar kommer upp i helgen!" Sa Felix igen och log mot henne.
Sedan kramades vi igen och nu i detta ögonblick vill jag bara stanna tiden och njuta.
Jag har fått tillbaka min pojkvän, allt är perfekt och inget kan bryta oss nu.
--
Och där var boken helt slut.
Tack för att ni läst och allt.

Ska jag göra en fortsättning på denna eller ska jag låta den vara som den är? Kommentera för annars vet jag ju inte vad ni tycker.
Hoppas ni har varit nöjd med denna!!
Men tack för allt!!