It all feels like a dream (a swedish the fooo fanfic)

Kapitel 22.

"D/n kom här" sa jag och satte mig bredvid henne. Hon satte sig upp och lutade sig istället mot mig medan jag bara satt och strök min hand över hennes rygg och lät henne gråta ut.
--
••Felix perspektiv••

Fan, var det enda som gick igenom mitt huvud just nu. Jag har verkligen sabbat allt.
Hur kunde jag vara så dum? Varför skulle tjejen vara där precis då? Jag måste prata med D/n!

Jag letade fram våran sms konversation och började skriva in ett nytt.
- D/n vi måste prata! -
- Vi har inget att prata om! -
- Jo kan jag komma över? -
- Nej jag vill aldrig mer se dig! -
Jag gav upp för stunden och bara la mig ner i sängen igen.
- Är du hos D/n? - Skickade jag till Jas.
- Ja men du ska nog inte komma... -
- Varför inte? Jag måste prata med henne -
- Hon ligger med ansiktet nerstoppat i kudden så det är ingen idé -
- Men kan jag inte komma ändå? -
- Jo det kan du väll men var inte säker på att hon är glad! -
Med det så hoppade jag upp ur sängen och fixade till kläderna innan jag sprang ner för trappan och ut genom ytterdörren.

Jag knackade på tre gånger innan jag hörde steg innanför.
"Hej" öppnade Jas och sa.
"Hej" mumlade jag. Jag skämdes för det jag har gjort.
"Hon är i sitt rum" sa hon bara och gick in igen.
Jag kastade av mig skorna och gick upp till rummet.
"Jas jag sa att jag ville vara själv!" Suckade D/n när jag stängt dörren.
"Det är inte Jas" svarade jag.
"Felix vad gör du här?" Frågade hon surt.
"Vi måste prata!"
"Vi har inget att prata om!" Sa hon.
"Men snälla, lyssna på vad jag har att säga iallafall?" Frågade jag osäkert.
"Prata på då! Du har fem minuter" svarade hon bara. Jag tog ett djupt andetag innan jag började förklara mig.
"Förlåt för att jag kysste den där tjejen! Jag är verkligen ledsen. Du anar inte vilka skuldkänslor jag fick när Oscar hade dragit med mig från festen och jag nyktrat till igen. Jag fattar inte hur jag tänkte när jag pratade med blondinen! Det var det dummaste jag någonsin har gjort. Jag gillar dig riktigt jävla mycket och jag klarar mig inte utan dig! Jag förstår om du inte vill veta av mig något mer men jag var bara tvungen att säga det! Så, vad säger du? Förlåter du mig?" Babblade jag på.
Hon satt tyst och bara kollade på mig, i vad som kändes som en evighet, innan hon äntligen öppnade munnen.
"Jag vet inte vad jag ska säga.." Började hon med.
Jag kollade nervöst på henne innan hon äntligen pratade igen.
"Men jag ger dig en chans till, EN chans och sumpar du den så förlåter jag dig inte!" Sa hon allvarligt med ena fingret utsträckt.
"Tack tack tack tack! Jag ska aldrig göra fel igen." Övertygade jag.
Vi kramades innan jag försiktigt pussade henne på läpparna, som hon besvarade.
Jag är så glad att ha henne tillbaka.
"Tack för detta D/n" svarade jag lyckligt. Hon bara log och kramade mig ännu en gång.
---
Hej! Förlåt för dålig uppdatering!
Men hoppas ni gillar det här! Förlåt om det är kortare än vanligt men tänkte uppdatera!

910+ läsare för nästa kapitel❤️

Ha det bra!!