Why me Martinus Gunnarsen? M.G

Jag känner mig trygg med han

Jag går till skolan smått oroligt både för Marcus och Martinus och för att Rebecca inte ska va där. Jag vet inte vad jag hade gjort om Rebecca inte var där, och när hon är sjuk så smsar hon alltid det.

Jag kommer fram till skolporten och öppnar den. När jag kliver in möts jag av väldigt mycket ljud och folk håller på att knuffas som vanligt. När jag går till mitt skåp hörs ett vissel bakom mig.

Jag vänder mig om och ser Martinus Gunnarsen där. När jag ser honom så vänder jag mig bara om igen och öppnar mitt skåp.

"Hei looker"
(Looker=Snygging)

Säger han och jag stänger skåpet och vänder mig om.

"Vad vill du mig?!"

Frågar jag med en envis/irriterad ton. Han får det där jävla peddo smilet och trycker upp mig mot väggen med våra läppar mot varandra. Jag känner hur en tår smeker min kind men jag torkar bort den snabbt.

Jag puttar iväg honom och går därifrån. Jag måste ta reda på om Rebecca är här eller inte. Plötsligt hör man att två killar försöka reta upp Martinus

"Oooo, Martinus och Jennifer!"

Säger killarna med jag orkar inte bry mig. Jag vill bara veta vart Rebecca är.

"Håll keft!"

Hör man Martinus säga helt plötsligt men bryr mig inte om det heller.

Jag går till en lärare och hon vänder sig om då hon pratade med en annan lärare. Hon kollar frågande på mig.

"Vet du vart Rebecca är, eller är hon ledig eller sjuk?"

Frågar jag oroligt och håller på med mina händer för att jag är så stressad.

"Nej, hon har varken sjukanmält sig eller har en ledighetsansökan, och jag tror inte hon är här, vaddå da?"

Säger hon lite smått oroligt. Jag känner hur min orolighet och alla möjliga känslor börjar komma.

Jag springer till mitt skåp och tar min jacka som jag sätter på mig medans jag springer ut. Jag bryr mig inte om, om andra säger dumma ord bara för att jag springer och gråter. Jag måste bara veta vart Rebecca är.

När jag kommer ut på skolgården så springer jag i riktning mot Rebeccas hus medans tårarna forsar ut från mina ögon. När jag försöker torka bort dem kommer det bara mer. Det får inte ha hänt något med Rebecca, det bara får inte!

När jag är framme vid hennes dörr så tar jag ett djupt andetag och torkar bort tårarna och det ut kletade sminket. När jag känner mig klar så knackar jag på dörren. Jag känner bara hur det kommer mer tårar ju längre jag får
Vänta.

Precis då jag skulle knacka igen så öppnas dörren. Ett stort leende sätts på mina läppar då jag hoppas att det är Rebecca som öppnar.

Då det kommer en gammal dam ut så blev mitt leende mindre. Den gamla damen kollar förvånat på mig.

"Hej, är Rebecca hemma?"

Frågar jag vänligt och hoppas att det ska va Rebeccas farmor.

"Nej, vi har nyss flyttat in här"

Säger hon och ett tyst 'okej' lämnar mina läppar och jag går ner för trapporna och ut genom dörren. Plötsligt får jag ett sms, jag kollar vem det är... R..Rebecca står det framför mina ögon. Men den skickades 00:32 inatt och kom nu.... Konstigt.

Rebecca💕
                                
Inatt 00:32

Hej Jennifer, du har varit en jätte bra vän och enda sen vi träffades så har jag alltid vilat vart vid din sida och stått upp för dig. Men sen min syster gick bort så har min familj haft det tufft. Jag klarar inte av det här mer! Jag vill ta ett steg vidare i livet! Jag vill upp till min syster!!
Hälsa Marcus & Martinus att jag älskar dem så mycket!

När jag läser det här meddelandet så vill jag bara till Rebecca! Jag vill inte va här mer!

Jag springer hem till mig. Det ligger granne med Rebeccas hus... Eller det som va hennes hus. Men nu är hon borta, borta för alltid! Hon är med pappa och sin syster.

Jag låser upp dörren och går in och stänger den. När jag är i mitt rum så slänger jag telefonen på sängen och sätter mig på golvet och skriker allt vad jag har. Jag skriker och gråter och det tar aldrig slut känns det som.

Jag går in till badrummet och öppnar skåpet och tar min rakhyvel. Jag sätter mig på toalettstolen och kavlar upp mitt byxben.

Det är ärr från förut som håller på att försvinna, det gör så jag bara vill göra mer ärr. Jag har mått skit dåligt sen pappa dog.

Jag sätter rakhyveln mot mitt ben och drar snabbt samtidigt jag skriker. Jag är ganska van med det här så det gör inte lika ont som först.

Jag slänger rakhyveln på marken och jag ser hur blodet rinner på mitt ben. Jag lägger mitt huvud på mina ben och gråter.

Plötsligt hör jag hur det ringer på min dörr. Jag kavlar ner byxbenet och torkar bort lite blod som hamnat på marken. Man ser blodet igenom mina vita jeans, men jag orkar inte bry mig.

Jag går till dörren och öppnar den. Jag blir förvånad när jag ser personen bakom dörren.

"Hei, jeg beklager hvordan broren min oppførte seg i dag"

Säger personen bakom dörren.

Jag blir bara ledsen när jag ser honom eftersom Rebecca älskade honom så mycket... Marcus Gunnarsen.

"Ehmm, hej, det är ganska många som försöker göra så, vill du komma in?"

Säger jag och han ler och nickar vänligt. Jag märker hur han kollar mot mitt ben och ser ganska orolig ut.

"Hva har skjedd?"

Säger han oroligt medans han går in och tar av sig skorna och jackan. Ett tyst "Ehmm" lämnar mina läppar medans jag gömmer mitt ben bakom det andra benet.

"Inget har hänt"

Säger jag tyst och han kollar seriöst på mig medans vi går till vardagsrummet.

"Hva har skjedd?!"

Upprepar han och jag brister ut i gråt och slänger mig bakåt i soffan. Jag lägger en kudde framför ansiktet så han inte ska se mitt fula ansikte när jag gråter.

"REBECCA ÄR DÖD!! REBECCA...  ÄR.... DÖD!!!"

Utbrister jag och han hoppar närmare mig. Jag känner en varm han på min axel och jag börjar genast lugna ner mig men fortsätter fortfrande att gråta.

"VAD DET ALLT DU BEHÖVER VETA?"

Säger jag irriterat och han tar bort kudden lugnt från mitt ansikte. Jag sätter händerna för, för att han inte ska se mitt fula ansikte.

"Komme"

Säger han lugnt och klappar på sina knän. Jag sätter mig i hans knä och känner hans värme.

Jag känner hur han lägger armarna runt mig och jag lutar mitt huvud mot hans axel och det verkar va okej för honom. Även fast han är brorsan till han som försöker våldta mig, så...

Jag känner mig ändå ganska trygg och lättad inombords med han i närheten.

Då va kapitlet sluuuut😂

Asså OMG Marcus och Martinus är i Stockholm nu (07/12/2018) för att dem kollade på en hockeymatch igår😂

MEN ASSÅ OMGGGGG!!! DEM ÄR DÄR JAG BOR😭😭😭😭😭😭❤️❤️

Btw, idag 7 december så har jag varit en MMer i 3 år😱😱😱😍❤️ Älskar Mac och Tinus så himla mycket och kan inte leva utan dem😭❤️😍 Dem förnedrade mitt liv❤️😍

Jag har aldrig skrivit själv skede beteende förut så om det blev dåligt så vet ni😅

Hade!💕