Why me Martinus Gunnarsen? M.G

Nya i klassen (1)

Jag vaknar av att min ringklocka på mobilen ringer som vanligt 06:15 för jag brukar träffa min allra bästa kompis Rebecca 07:00. Vi hänger alltid både före och efter skolan.

Jag stänger av alarmet och kollar vilken dag det är. 'Måndag' står det och jag suckar. Vem gillar äns måndagar? Men jag bara tittar upp i taket och hoppas på att det är en dröm, att det egentligen är fredag.

Men så är det inte... Så jag reser mig upp ur sängen och går mot mina kläder jag satte fram igår kväll. Det är ett par vita jeans med svart magtröja. Killarna i skolan brukar dregla efter mig och jag fattar inte varför... Okej kanske för att dem tycker att jag är snygg, men vem vet? Det är inte direkt så att jag brukar fråga varför dem kollar på mig.

När jag har satt på mig mina kläder går jag till kylskåpet och ska ta nått att äta. Själv brukar jag inte gilla att äta men eftersom att mamma jobbar hemma den senaste tiden så tvingar hon mig. Hon jobbar som doktor men söker till polis. Men hursomhelst, jag tar fram smör och ost. Jag tar fram en liten knäcke macka och sätter mig vid matbordet och ska skrollar igenom insta. När jag har ätit upp går jag till toaletten och borstar tänderna och typ somnar där för att jag är så trött.

När jag är klar går jag till mitt sminkbord och tar fram alla saker. Jag tar foundationen och börjar sminka ut det i ansiktet. Sen tar jag ögonskuggan och applicerar vid ögonen.

När jag är klar hör jag mamma ropa "Jennifer, är du hemma?". Hon låter lite full ut så jag vill egentligen inte svara men annars blir hon jätte orolig. Så jag väljer att bara svara "Ja, det är jag!" Säger jag väldigt irriterat för hon brukar gå ut på fester med kompisar och gissa hur det går sen... Ja, hon kommer hem full och river ner halva lägenheten känns det som. Som tur har hon aldrig gjort något mot mig.

Jag släpper tankarna från det och smsar Rebecca istället: 'Hej, ska vi hänga?' Skriver jag till henne och hon svarar direkt. 'Ja, vart ska vi mötas?' skriver hon väldig snabbt tillbaka. 'Fotbollsplan' skriver jag tillbaka och går in på kontakter och letar upp R på min kontakt lista. Tillslut hittar jag henne i min kontakt lista och trycker på hennes telefon numer.
(R=Rebecca)(J=Jennifer)
J: HEJ!!
R: HEJ!!!
J: Vill du prata? Har inget annat för mig.
R: Visst, btw jag ser dig nu.

Jag kollar upp och ser Rebecca nån mil bort från mig. Jag lägger på och springer till henne. Vi möts i en kram och sen börjar vi gå till henne.

När vi kommer fram till henne sätter vi oss och pratar. "Vet du vilka dem där nya killarna är?" Avbröt jag henne när hon bara snacka om Markus och Martinius. "Ingen vet väll det förutom Isa" Säger hon. Isa är vår mentor. Isa är vår svenska lärare, André är vår engelska och SO lärare och Amanda är vår matte och NO lärare. "Om du skulle vilja..." Hinner jag säga innan hon vet vad jag ska säga. "Marcus och Martinus!" Säger hon rakt ut och jag bara suckar. "Såklart" Säger jag för mig själv.

Jag kollar på klockan och ser att den är 09:55. Vi börjar 09:10 på måndagar. "Vi måste gå till skolan nu" Säger jag och suckar. Måndagar måste va det värsta som finns, säg något värre än måndagar. När vi har tagit på oss skorna säger vi hejdå till Rebeccas marsvin och hennes affischer som man måste tydligen säga hejdå till när man går. Vet inte varför.

När vi har gått ut från huset låser Rebecca dörren och vi går. Det tar bara ca 2 minuter att gå från henne till skolan, men på dem två minuterna känns det som en evighet.

När vi är framme slår vi in skolans kod och går in. Direkt när jag kommer in i skolan ska killarna direkt hålla på att titta på mig som om jag var en rosa elefant. Jag fattar inte varför, men dem gör bara det.

När vi går till vårt skåp ser jag en lapp där det står "Marcus'. Om Rebecca fick se de där skulle hon flippa. Hon verkligen ÄLSKAR Marcus. Hon går på alla konserter dem har här i Sverige. Och om två veckor ska jag följa med till  dems konsert. Jag ropar på Rebecca och när hon kommer hit visar jag lappen

"Omg!" Hör jag henne säga. Jag släpper blicken från henne och kollar på nästa skåp där det stå.... Det står 'Martinus' på det... Och det är ett väldigt ovanligt namn. Men det är väll en slump. För varför just vår skola av alla skolor.

"Rebecca, kolla nästa skåp" Sa jag till henne men jag tror jag ångrar att jag sa så. Nu kommer hon skrika. Jag håller för öronen med väntan på att hon kommer skrika.
"OMG!!" Ropar hon ut. Jag går fram till henne och håller för munnen. Vi går till svenska salen och som vanligt ska alla killar titta på mig när jag kommer in. Vi sätter oss bredvid varandra och lyssnar vad Isa ska säga. Asså hatar skolan så mycket och snart ska vi simma.

"Det har kommit två nya elever i vår klass, dem får berätta om sig själva om de vill de" Säger hon och två killar kommer in i klassrummet. Och som alla andra killar gör ska dem kolla på mig och Rebecca. Jag kollar mot Rebecca och det ser ut som om hon ska svimma.

"Så om ni inte ska säga något får ni gärna sätter er på lediga platser" Säger Isa. Dem går och sätter sig på några lediga platser och har såklart blicken på mig.... Jag börjar tycka det är jobbigt att nu två idioter som ska vara kändisar... Kan det bli mycket värre?

"Nu kan vi börja svenskan... Och just det! Innan vi börjar så ska jag säga att vi ska simma nästa vecka så ta med er bad kläder" Säger Isa ännu en gång. Jag kollar på Rebecca men hon kollar inte tillbaka, det brukar hon alltid göra.

"Hallå Rebecca?" Viskar jag lite irriterat. Hon kollar på mig efter en liten stund och ser förvånad ut. "Vad är det!" Viskar hon till mig ännu irriterat. Jag kollar på min andra bästis som sitter ensam vid ett bord. Det brukar hon göra om inte jag är borta, då sitter hon vid Rebecca. Hon heter Dezzy. Hon kollar tillbaka på mig men värkar inte förstå varför.

Jag kollar mot klockan och ser att den är 09:55. Om fem minuter är det rast det är skönt, då slipper jag att två killar ska sitta och stirra på mig hela lektionen. Jag hatar skolan! Varje dag är det någon som försöker tafsa men jag har försvar. Jag sparkar dem killarna på smalbenet. Det hjälper alltid. Och en gång va det en kille som ville att jag skulle följa med hem till honom, men jag visste nog redan. Så nej, jag litar aldrig på killar.

Jag hör att klockan ringer ut och alla går ut. Äntligen är det rast!