Mardrömsnatten

Molnig dag

Det har gått timmar, Emma sitter fortfarande inne i sitt rum och stirrar på skivan som ligger framför henne.
Hon bestämmer sig för att inte lyssna på slutet och vill inte heller kasta den. Så hon gömmer skivan under kudden och går sedan ut.
Hon går ner mot hallen och tar på sig skorna, efter ropar hon.
- Jag ska träffa kompisar, hejdå! ropar Emma och går ut.

Föräldrar hinner inte säga något förrän de hör en smäll från dörren. Emma springer vidare, det är blåsigt ute och hon ångrar sig för att ha gått ut utan jackan. Men hon fortsätter ändå vidare till lekparken.
När hon är framme så slår hon sig ner på en gunga och kollar upp mot himlen som är täckt med gråa tjocka moln.

Emmas lugg fladdrar fram mot ansiktet och hon drar undan luggen bakom örat, precis märker hon Nea. Hon springer fram och vinkar.
- Hejhej! ropar Nea när hon närmar.
- Hejsan. svarar Emma och tittar upp mot himlen igen.
Nea sänker farten när hon kommit fram till den andra gungan. Hon är andfådd men lyckas prata strax igen.
- Sandra har berättat. säger Nea
- Ja, det vet jag.
- Är det verkligen sant?
- Mm.. jag antar det.

Nea sneglar mot henne, sen kollar hon bort. Emma sänker ner blicken från himlen och låter sina skor gräva ner sig i sanden. Då frågar hon om Sandra skulle också komma men Nea svarade att hon inte ville gå ut just idag. Emma nickar.
- Jag fryser. fortsätter Nea.
- Ska vi gå hem? undrar Emma.
- Hos dig?
- Mm.
- Visst.

De båda reser sig upp från gungorna, sen går de iväg och låter gungorna gunga lite smått. De går fram mot dörren och Emma öppnar, då tycktes hon se kvinnan från drömmen stå där framför dem.
Hon skriker och blinkar fort. När hon blinkade så försvann kvinnan. Nea tittar förskräckt på Emma.
- Du skrämde mig! Varför skriker du ens? frågar Nea.
Emma hinner inte svara förrän hennes mamma springer fram mot dem oroligt.
Emma skakar bara på huvudet och drar in Nea och smäller dörren. Sen kastar hon sina skor från olika håll och drar med sig Nea när hon tagit av sig skorna.
De går uppför trappan, Emmas mamma står kvar helt förvirrad.
Emma låter Nea gå in i sovrummet, när de är inne så stänger hon dörren.

- Jag såg kvinnan i hallen.. berättar Emma.
- Vilken kvinna? undrar Nea medan hon ser mot Emma.
- Hon från drömmen, hon med vit klänning och en yxa. svarar Emma.
Det blev en kort tystnad.
- Du kanske har inbillat dig?
- Nej, jag SÅG henne.
- Lugn, det är nog din mamma som du ser.
Emma himlar med ögonen och går bara mot sängen, sen drar hon fram skivan som låg under kudden. Nea noterar skivan, sen begriper hon att det är "Mardrömsnatten".

- Tänker du inte kasta den? undrar Nea.
- Nej..
Emma stoppar skivan under kudden, efter kollar hon bestämt mot Nea.
- Jag vill inte lyssna mer, inte heller kasta bort den. Jag vill bara få veta genom drömmar.