Mardrömsnatten

Döden kommer

Sandra och Nea står kvar i skåpet. Hon lägger sina armar i kors och ryser smått.
De hör stegen, föräldrarna går förbi skåpet.
- Jag tror inte att det är mina föräldrar. viskar Nea.
- Inte jag heller, de är nog bara en illusion. svarar Sandra.
Tystnaden kommer, Nea öppnar dörrarna lite och kikar ut. Det är tomt. Hon går ut, Sandra går efter.
- Har du sett Emma? undrar Nea.
- Nej. svarar Sandra.
Nea hör stegen, och tittar mot trappan. Sandra tittar då mot trappan med.

Emma kommer rusande ner oväntat, och stannar på den sista trappsteg.
- Emma! säger Nea glatt.
Emma känner lättnaden när hon hittade kompisarna, hon far fram mot dem och kramar.
- Åh, vart var ni? frågar Emma.
- Jag hamnade i köket.
- Jag var kvar i rummet.

Emma släppte dem och tittar mot Sandra.
- Inte konstigt att jag såg dörren öppen. säger Emma.
- Vart var du? undrar Sandra.
- Jag var i ett bibliotek.
Sandra nickar, sen börjar hon berätta direkt vad som hände.
Hon berättade om Neas "föräldrar".
Emma glor på Sandra, sen på Nea.
- Nea, var inte rädd. Det är bara en DRÖM. säger Emma och räcker fram händer för att krama Nea.
Men Nea drar undan Emmas händer.
- "Bara en dröm"? Jag tror knappt. svarar Nea.
Emma sänker händerna och suckar.
- Bry er inte om det! Vi måste vakna ur drömmen fort! säger Sandra.
- Hur då? undrar Emma.
Sandra rycker bara på axlarna.
- Jag vill först veta varför de där "föräldrarna" är här, hur skriket kom. säger Nea.
- Vilket skrik? frågar Emma.
- Skriket som hördes, i förra mardrömmen.
- Juste ja. säger Sandra och tittar bort.
- Det finns en massa frågor som vi måste få svar på.. säger Nea.

Emma nickar och rusar upp utan säga något, Nea och Sandra följer automatiskt. De hamnar i samma rum som Sandra var i.
Emma och Sandra ställer sig vid fönstret och vänder om sig.
De märker att Nea går mot dem.

De märkte strax att den blodiga kvinnan är bakom Nea, tjejerna hinner inte reagera och skrika.
Innan Sandra och Emma skriker att Nea skulle akta sig, har kvinnan redan träffat Neas bakhuvud med yxan.

All blod sprutar ut och badar ner väggar.
Sandra skriker ännu mer, kvinnan drar ut sin yxa ur bakhuvudet och Nea faller ner på knäna. Sen faller hela hennes lik ner på golvet.
Emnas tårar fylls och saltet svider i ögonen, hon greppar snabbt Sandras handled och drar sig bort mot sängen.
De är väldigt panika, Sandra skriker bara och det är floder på hennes kinder.
Kvinnan tittar inte ens mot dem, hon hugger bara hela tiden med yxan mot Neas huvud, till slut blir det en stor blodpöl och små benbitar ligger utspridda, även hjärnsubstans.

Emma mår illa och känner att hon behöver kräkas. Kvinnan börjar slita upp Neas mage och plockar ut inälvor, tarmar.
Emma passar på att dra bort Sandra förbi kvinnan och liket. De rusar ut ur rummet och springer ner.
Sandra gråter fortfarande.

De stannar vid trappan och andas fort.
Emma flämtar till och hoppas att det är inte sant, att det är bara dröm, en mardröm. Inget annat. Att de skulle vakna till slut och se Nea. Att Nea skulle ha vaknat ur mardrömmen och ska väcka dem, så de vaknar med.

Men Emma och Sandra står kvar vid trappan, de kan inte ta sig ur drömmen.

Det är omöjligt.

De måste bara vakna.
Bli väckta eller något skit.
Fan, tänker Emma. Jag skulle ha satt dit en väckarklocka.

Sandra och Emma hör stegen som kommer från trappan.
Emma drar med sig Sandra till köket.
- Vi måste gömma oss! skriker Emma till Sandra.
- Men vart då? skriker Sandra tillbaka.
Emma tittar runt, det finns inte någonstans att gömma sig.
De har inte tillräckligt tid på sig, så Emma knuffar Sandra under bordet och krymper under med.
Hon placerar snabbt stolar omkring för att täcka dem själva.

Det är väldigt tyst.
Emma och Sandra andas svagt och lågt.
Då ser de två blodiga skor som stiger fram, det är kvinnan.

Kvinnan närmar bordet.
Tjejerna håller andan.
Kvinnan stannar vid en stol, sen ser de att hon vrider sig om.
Hon står där stillande med ryggen vänd mot dem.
Emma tror att de skulle klara sig.

Hon tittar mot Sandra, det ser ut som hon är på väg att gråta, hon greppar hennes hand och tröstar henne, hon tittar mot Emma.
När de vänder huvudet tillbaka så har kvinnan redan hukat sig ner och glor på dem.
Man såg hennes ansikte, blek och små pupiller i ögonen.
Neas mörkröda blod piggar upp hennes kritvita ansikte.

--

Kommentera gärna vad ni tycker!
Själv tyckte jag att "Mardrömsnatten" har blivit sämre. :s

xoxo stuntbunny