Mardrömsnatten

Natten kommer

Emma slutar skrika, Nea och Sandra tittar mot spegeln. De står bara där.
- Vad är det som du skriker åt? undrar Sandra.
- Men titta där!
Nea och Sandra tittar mot spegeln igen.

Emmas figur står där i spegeln, Sandras figur står också där.
Men inte Neas.

Sandra flyttar på sig för att låta Nea stå där.
Men hon finns fortfarande inte i spegeln.
- Vad fan? undrar Sandra.
Nea stirrar mot spegeln, hon kan inte se sig själv.
- Vart är jag!?
Nea rör på sig men hon finns fortfarande inte.
- Neas spegelbild.. är borta. säger Emma lågt bara. Nea stelnar till och biter sig i underläppen.
- Jag börjar bli rädd. säger hon.
Emma knuffar undan henne och drar ut Sandra, sen stänger hon dörren.
- Vi skiter i det, vi behöver inte borsta tänder. säger Emma bara.
Hon sticker direkt till sovrummet, Sandra glor bara på henne. Hon känner sig smutsig när hon inte borstat tänder.

- Vi följer efter henne bara. säger Nea och går. Sandra följer efter.
De kommer in och ser att Emma har redan lagt sig i sin säng. Hon drar täcket över kroppen och vrider om sig så ansiktet riktar mot väggen. Det märks att hon försöker sova. Nea skuttar fram till sin madrass och lägger sig ner.
- Ska vi sova direkt? undrar Sandra.
- Ja. svarar Nea, hon drar täcket över sig.
Sandra sneglar bakåt mot dörren, sen stänger hon dörren och rusar mot sin madrass och lägger sig under täcket. Det är väldigt mörkt i rummet, månen lyser genom fönstret. Månskenet riktas mot Nea.
Efter cirka 4 minuter har Emma, Sandra och Nea somnat.

MARDRÖMMEN

~
Sandra vaknar upp i rummet, samma rum som hon var med Emma och Nea i den förra mardrömmen.
Sandra tittar omkring fundersamt.
- Emma!? Nea!? ropar Sandra.
Sen ser hon mot dörren, den är öppen. Sandra börjar tveka om hennes kompisar gick ut eller så tog kvinnan dem.
Men hon är ensam i rummet och har inget val. Så reser hon sig upp och går mot dörren.
Hon stannar vid dörröppningen och lutar sig fram lite.
Hon vrider huvudet åt vänster och höger.
Ingen står där, åt vänster finns trappan. Åt höger fortsätter hallen till mörkret.
Eftersom Sandra inte törs gå mot mörkret i hallen så börjar hon springa mot trappan.
Hon går försiktigt ner, men varje trappsteg får trappan att knaka.
Sandra börjar bli orolig för sina kompisar.

Emma har vaknat upp i ett stort vardagsrum, det är mörkt i rummet. Bara brasan vid sofforna lyser upp hela rummet. Emma tittar omkring sig oroligt.
Hon märker att sina kompisar är inte där med henne. Hon springer direkt mot den stora porten och försöker öppna, till slut lyckas hon.
Hon kommer ut, det är väldigt mörkt i hallen. Hon tittar bort åt vänster och ser att det lyser något ljust där borta.
Emma börjar springa mot ljuset, till slut är hon framme, det fanns lampa där. Hon tittar mot den öppna dörren vid sig.

Det är rummet som hon, Sandra och Nea var i.

Framför Emma finns trappan ner. Hon börjar undra.
"Ska jag gå ner? Tänk om mina kompisar är inte där nere..?" undrar hon.

Nea vaknar upp i köket, hon reser upp sig och ser sina föräldrar sitta vid bordet.
De skrattar och hade kul.
Nea springer mot dem.
- Mamma!! Pappa!! ropar Nea.
Men de hör inte, och märker inte henne. Hon stannar framför dem och börjar skaka dem, men hennes händer far genom deras axlar.  Nea ryser till och backar.
- Mamma..? Pappa..? ropar Nea lågt och känner hur tårar fylls i ögonen.

Hennes föräldrar pratar och skrattar fortfarande.
Hon är helt osynlig för dem.
Hon backar mer och känner att tårar har blivit floder på kinderna.
Föräldrarna slutar att babbla och skratta, sen vänder de sakta huvudet mot Neas håll.
Nea stannar och hennes leende tränger snart fram, hennes föräldrar märker henne nu!
Men leendet försvinner när hon ser att hennes föräldrar stirrar på henne.
De stirrar och ser inte glada ut, deras blickar är helt spända.
Nea känner en konstig känsla i kroppen, att något är fel.. Mamman reser först sig upp och har kvar blicken mot Nea.
Pappan reser sig också och går omedelbart mot Nea.
Hon backar förskräckt, pappan stiger ännu närmare henne och han lyfter upp sin hand för att greppa Neas hals.
Hans blick är hemsk och han ser väldigt rasande ut.

- N-nej!! skriker Nea.

Pappan skulle precis greppa Neas hals, då känner hon en hand som grepp hennes handled.
Och så blev Nea dragen bort och pappan missar henne.
Hon hinner inte titta förrän hon och någon person kommit ut ur köket och gömt sig i ett stort skåp.
Nea tittar bort mot personen som har räddat henne från pappan.
Det är Sandra.

--

Nästa kapitel kommer ut snart!

En fråga igen!
Varför försöker pappan strypa Nea tror du?

xoxo stuntbunny