First Kiss

Kapitel 22

Jag titta förvånat på honom..

" Nej , jag skojar bara! " säger han och små skrattade. Jag pustade ut.

" Haha, jag trodde du mena på riktigt! " säger jag lite halv glatt.

" Jag menar det egentligen.. " säger han allvarligare och släpper handflatan till bordet. Jag tittar undrande på honom.

" Men du sa.. " sen blev jag avbruten. " Men om dina föräldrar går med på att lämna dig till barnhem så åker du in dit.. " säger han och tittar allvarligt på mig.

Jag sväljer hårt och en tår faller från ögat. " Mmm " säger jag tyst och torkar bort tårarna som rinner sakta ner för mina kinder ner till min haka. Han ställer sig upp och smeker min rygg. " Det kan va hårt " säger han och fortsätter. " Jag kan lämna dig här ensam om du vill? " säger han. Jag nickar sakta och torkar bort ännu mer tårar.

Han går ut ur det lilla rummet och låter mig vara ensam. Jag tittar upp och kollar ingenom rummet.

Sen så ser jag en väg telefon. Åvanför telefonen så finns det en liten bricka.

Där står det : // ENDAST NÖDSAMTAL // jag ställer mig upp och går mot den. Jag tar telefonen i handen och sätter den mot örat.

Jag slår in nummret // 086 55 251 // ( Hittat på ) och väntar. Svaga singnaler lämnar sig. Plötsligt hör jag mamma. " Hallå? " säger mamma och väntar på svar.

" Hej! Det är Sarah " säger jag och blinkar hårt. " Hej gumman vad är det? " säger hon glatt.

" Möt vid polis stationen " säger jag lugnt men stressat.

"Vad har hänt! " säet hon argt i luren. " Men kom så får du veta " säger jag och sen lägger på.

Jag trycker telefonen hårt mot telefonhållaren som är fast mot väggen. Jag stampar hårt i golvet men hör polisen komma in.

" Mår du bra? " säger han och går fran till mig. Jag nickar och går mot stolen som jag satt på.

- 15 minuter senare -

Jag och polisen sitter och pratar om lite saker. Men då knackar det på rummets dörr. Dörren öppnas och där står mamma. Jag kan ej ta reda på om hon är arg eller ledsen.

" Tack för att du kom.. " säger polisen och tittar på min förvånade mamma som tittar på mig som sitter med halvöppen mun.

Jag börjar gråta och tårarna bombar mina kinder fulla med vatten.

Ögonen blir rödrosa och jag hållet händerna för ögonen.

Mamma drar sig snabbt till mig och håller om mig. Snabbt ställer jag mig upp och hållet om henne medans jag gråter på hennes axel.

" Det är bra... " viskar hon i mitt öra medans hon smeker mitt huvud.

Efter ett tag så sitter alla runt det gråa metall bordet.

Sen kommer ju såklar frågan jag inte vill höra. Fast den är till mamma.

" Jag hade tänkt en sak. Vill du skicka henne till barnhemmet " säger polisen och tittar allvarligt på min mamma.

Hon suckar tungt och öppnar munnen för att säga något men hon avbryts av att jag säger en sak..

" Lämna mig på barnhem.. "

~~~~~~~~~~~~~~~~~

Okej kort del och nej jag är inte så nöjd med denna del men kan ej ro för det. Sorry om det finns stavfel..

Men..

BYEBYEEE💛💙