To you, and all who don't know

1.2

Turn the volume up, and start the youtube video for best experience!

Nästa morgon vaknar jag av att Cindy springer in på mitt rum.
"Har du blivit för stor för julstrumpan eller hänger du med ner?" Skrattade hon och kollade på mig, ibland kändes det inte som att hon var min syster, utan bara en yngre vän. Jag log.
"Man blir aldrig för gammal för sånt"

Vi gick ner för trappan tillsammans och mötte upp med mamma och pappa som gav oss varsin julstrumpa, fyllda med godis. Vi log mot varann och önskade god jul till dem.
"Förlåt för att vi inte väckte dej igår inför uppesittarmiddagen, Adde, men du sov så djupt och du verkar vara så oroad dessa dagar" sa mamma tyst.
Jag log mot henne, gav henne en kram, och sa:
"Oroa dej inte, god jul"
Hon drog ur sig kramen, och kollade på mig, hon såg plötsligt allvarligare ut.
"Adde, är det du som slängt mina cigaretter igen?"
Jag kollade på henne.
"Jag måste ju göra något, du kommer ju aldrig sluta! Jag vill inte att du ska dö i lugncancer eller något! Jag vill ha en frisk och levande mamma tills jag åtminstone är 30! Och dessutom så är du ingen bra förebild för dina barn om du röker, och det luktar äckligt" sa jag i högre ton. Hon bara kollade på mig.
"Vet du hur mycket de kostar, Adde? För mycket! Jag lägger mycket pengar och tid på det, och jag slutar när jag vill sluta, du ska inte lägga dej i, slutdiskuterat!"
"Men-" försökte jag.
"Så vem vill slå in julklappar till Mia och hennes familj sen då?" Sa mamma och avbröt mej, och jag blängde bara på henne.
Cindy la en hand på min axel, och sa tyst:
"Skit i det, mamma får fixa sina misstag själv, försök bara ha det kul idag"
Hon hade rätt, jag ska inte låta detta förstöra hela min julafton.

En timme senare

Jag gick på stora vägen mot ica. De har bara öppet i två timmar idag, så jag fick skynda mej och anpassa mig efter deras öppetider.
När jag gick in i affären såg jag tre välkända ansikten. Jag ville verkligen vända, men jag behövde faktiskt in där och fixa de sista ingredienserna så att vi kunde baka pepparkakor till julfesten. Och vad skulle jag säga till mina föräldrar?
Jag fortsatte gå, i hopp om att de inte skulle säga något.
"Men titta, är inte detta lilla Adelle?"
"Hon är säkert ensam, till och med på julafton, fast jag förstår det, om jag hade varit i hennes släkt skulle inte jag viljat fira jul med henne heller"
Jag försökte ignorera dem, men tillslut gick inte när en av de kom fram till mig. Jag kollade inte på hennes ansikte, men jag såg på de svarta klackarna att det var Julia. Jag skakade nu.
"Kom, så kan vi prata lite inne på tjejtoan, eller du vill väl inte att vi sprider dina fina bilder över hela skolan?" Spottade hon ut.
Hon satte armkrok med mej och ledde mej in till toan, tätt följda av de andra två.
När de låst om sig så puttade Wilma ner mig till golvet. Jag kunde inte säga något eller göra motstånd. Om jag gjorde det skulle hela skolan få se mina bilder.
"Vad gör du här då, Adelle?" Sa hon snabbt till mig.
"Jag skulle bara köpa en sak åt mina föräldrar innan de stänger" sa jag tyst.
"Va?! Jag hör dej inte!!" Ropade hon och sparkade mig i magen. Jag försökte krypa ihop och skydda mej, men då försökte hon sparka mot ansiktet.
Jag försökte säga det högre men hon bara forsatte att ropa och sparka.
"Jag hör inte något! Kan du inte prata? Har du blivit stum, eller? Din jävla hora!"
Nu slutade hon. Förhoppningsvis var det över nu, det var trots allt jul, och hon har väl, tillochmed hon, någonstans att vara? Men där trodde jag fel.
De drog av min jacka, rev isär min tröja. Vid detta laget grät jag, så den gamla mascaran rann ner för mina kinder. De öppnade upp min bh och började ta nya bilder på min nakna överdel.
"Kom ihåg, slyna, att om du säger ett knyst så kommer dessa vara upp på skolans nätverk direkt!" Sa hon och ställde ena foten på min mage. Hon tryckte ner foten och la sin vikt på bara den, och jag sipprar efter andan.
"S-sluta, snälla" sa jag tyst.
Julia slutade tvärt och kollade ilsket på mig.
"Vafan sa du?"
Jag svarade inte, utan bara satte mig upp och drog på min bh igen. Jag bad till vem som än nu finns där uppe, att de skulle gå. Som svar på min bön känner jag bara hur ett hårt slag i magen får mej att tappa andan, och hur något hårt slås i min panna. Jag känner hur det svider till och jag ser gröna glasbitar flyga från min panna. Då känner jag plötsligt hur världen börjar snurra, och hur jag trillar ihop på marken, och sakta förlorar medvetandet.