Amnesia || C.h (Pausad)

Ett samtal

En en gång vaknar jag svettig och sätter mig upp i sängen. En till mardröm... Samma gamla dröm igen.

Jag tittar på den digitala klockan på mitt nattduksbord som visar 08.32. Det är lika bra att gå upp nu, tänker jag och går mot min slitna byrå.

Allt i mitt rum är gammalt och slitet. Till och med golvet såg ut att kunna rasa till undervåningen när som hälst och man får flissor i fötterna om man går barfota. Min säng är ganska liten och målarfärgen på benen har börjat flagna. Mitt rum är ganska litet också. Kanske 3 meter på bredden och 4 meter i längd och väggarna är i solblekt ljus blå. Det är så slitet för att Amelia inte har så mycket pengar och jag tycker att det räcker.

Jag tar på mig ett par leggings och en tight tröja. Jag funderar på att ta en springtur sen. Sen går jag ner på undervåningen. Amelia är inte där så jag antar att hon fortfarande sover. Jag gör iårdning gröt åt båda och sätter mig för att äta den. Jag tar upp mobilen för att se om jag fått något medelande. Något medelande från honom... Det här har aldrig hänt förut. Jag väntar på att en killa ska höra av sig. Det är konstigt. Borde jag ringa honom?

Jag äter upp och diskar tallriken. Sen går jag ut och börjar springa på min vanliga runda. Till den stora eken i skogen och tillbaka. Den varma vinden tar tag i dom gröna träden skakar dom lätt. Sommaren är värkligen vacker. Det får mig och tänka på skolan. Sommarlovet tar slut om två veckor. Två veckor och tre dagar för att vara exsakt. Jag längtade inte tillbaka till dit iallafall det är en sak som är säker.

Jag går i en ganska stor skola med ungefär 700 elever. För att komma dit måste jag åka buss i nästan två timmar. Jag kan inte ta bilen eftersom skolan ligger i stan och jag ska igentligen inte köra. Det skulle bara bli trubbel så jag åker altså kommunalt. Haily, Kammi och Alene går också där så jag får iallafall sällskap dit.

Jag joggar vidare tills jag ser den tjocka eken med en liten bänk bredvid. Det höga trädets löv och tjocka grenar var mycket vackra. Jag upptäckte det här trädet för inte så länge sedan då jag hade gått på upptäcksfärd i skogen. Ingen kom någonsin hit, Inte vad jag har märkt iallafall. Så det är ett bra ställe att bara sitta och tänka. Jag har många sånna platser då jag tänkt på mycket sedan Amela hittade mig. Som på vilka mina föreldrar var och varför dom lämnade mig på gatan.

Jag sätter mig på bänken och torkar svätten ur pannan. Jag har fått betydligt bättre kondition sen jag började jogga. Min mobil vibrerar till och visar att jag fått 5 likes på instagram. När jag går in ser jag att det var Calum som hade gillat mina bilder. Pervers, tänkte jag ironiskt och skratta lite för mig själv.

Jag går in på hans sida och gillar tillbaka fem bilder. Bara några sekunder efter så får jag yttligare fem likes av honom och jag gillar tillbaka igen. Så håller vi på tills mina bilder är slut vilket tar ganska kort tid eftersom jag inte är så aktiv.

När det gått några minuter ställer jag mig upp för att börja jogga tillbaka.

Halvvägs darrar min mobil till igen så jag stannar och ser ett meddelande. Från Calum.

Hej snyggt gillat, skriver han. Jag skriver snabbt tillbaka.

Inte så dåligt själv :).

Jag börjar sakta gå hemmot medans jag chattar med Calum. Han är riktigt rolig.

Innan jag vet ordet av står jag utanför mitt hus igen. Klockan börjar närma sig lunch så jag går ut ur min och Calums konversation och går in på min och Kammis. Snabbt frågar jag om hon vill äta med mig på ett cafe inte långt härifrån.

Hon svarar efter några minuter att hon är på väg dit så jag byter snabbt om och börjar gå dit jag med. Jag och Calum chattar hela vägen dit så jag kommer fram lika snabbt som jag kom til huset och när jag ser Kammi lägger jag ner mobilen.

Vi möts i en kram, går in och sätter oss vid vårat favorit bord. Servitrisen frågar om vi ska ha det vanliga och vi nickar. Jag tar upp min mobil och svarar Calum. Jag skrattar högt åt det han har skrivit vilket tar Kammis uppmärksamhet.

"Vem pratar du med?"

" Eh Calum..."

" Ojoj Gillar du honom eller?"

"Nej det är klar jag inte gör"

Kamilla ger mig en sne blick.

" Okej kanske lite, men vi har bara träffats två gånger"

" Och ändå har du hans nummer"

" Ja det känns bara som om jag känt honom länge..."

" Omg! Minja är kär, Minja är kär" nynnar hon lite för högt.

" Schhh, det är är jag väl inte"

" Jo, du rodnar ju när vi pratar honom" säger hon lömskt.

Jag hade inte märkt det men när jag känner efter var ju mina kinder ganska varma.

Samtalet avbryts av att våran mat kommer och vi hugger hungrit in.

" Tja det är väl bra att det händer något bra iallafall" Säger Kammi efter en stund. Vad menar hon med det?

" Vadå? Har det hänt något?" frågar jag.

" Har inte Haily berättat?" svarar hon och stoppar in en ny gaffel av spagetti i munnen.

" Berättat vad?" Säger jag och slutar äta.

" Jag vet inte om hon vill berätta själv..."

" snälla, Kammi, Vad har hänt?"

" Okej, okej..." hon lutar sig fram över bordet med alvarlig min. " Hailys föreldrar ska skilja sig"

Haily har ett starkt band med sina föreldrar så jag kan förstå att hon tar det hårt.

" Varför?" frågar jag. Dom har alltid varit så kärleksfulla med varandra.

" Linda hittade greg med någon annan" säger hon.

" Men varför sa Haily det till dig och inte mig?" jag kände Haily innan Kammi och Alene.

" Vet inte" säger hon och äter upp det sista på tallriken.

_____________________________

Sådär ja ett till kapitel.

Värkar som om inte många läser denna bok men jag tycker den är rolig att skriva så jag fortsätter.

Rösta och kommentera vad du tycker för mer<3

Bilden från We heart it